Är det Obama? Hillary? Påven? Get in formation

När fyra helikoptrar flyger i formation som de gör där borta vid bron, 

då är det en på alla sätt högt uppsatt person som är ute och flyger. 

Tänker aldrig vänja mig vid denna utsikt. Älskar den. 

Varför händer inget här?

Min mamma är här, Anders är i Mexico, jag håller på med nästa Nina-bok. Skriver alldeles för mycket, hoppas förlaget vill ha en väldigt tjock bok.

så kul, så svårt. snart snart klar med första utkast

in other news är första upplagan av Nina och snöleoparden slut! De får trycka nya! Så glad för det, nu kommer den i samma, mindre format som Nina börjar skolan. Blir superbra.

Lyssnade även nyss på denna

I slutet av boken beskriver hon själv verket som "rekviem för en svunnen familj". 

Så många fruktansvärda öden men också så intressanta personporträtt. 

https://www.storytel.se/books/3630-Om-man-annu-finns

Lyssnade precis på den här.

Här finns den på Storytel

Så sorglig, men också fin.

Sparar denna här så jag har den

tycker så fin. proper men inte präktig. 

När man sparar bild på datorn och några år senare ser att det är ens eget barn i framtiden fast i dåtiden

Denna okända person från 30-talet, så lik min egen äldsta dotter. 

Så roligt och svårt

Sitter och skriver tredje boken om Nina. Det är så roligt och svårt.

skulle vilja åka bort helt själv så jag fick OBRUTEN SKRIVTID. men det funkar inte riktigt just nu. ska försöka planera in det till nästa bokprojekt. åka någonstans helt själv i januari - februari.

här i new york duggar helgdagarna tätt i september-oktober.
idag är det till exempel Yom Kippur. I förrgår var det Columbus day.

Vi har haft en underbar långhelg med besök från LA.
Här nedan har vi sagt till på restaurangen att Dina fyller år så hela restaurangen sjöng för henne. Egentligen fyller hon i slutet på oktober men hon var inte emot detta förslag.
Jag tog så mycket fina bilder men som den jubelidiot jag är har jag lyckats tappa minneskortet ur en ficka som jag ordentligt knäppt med knapp.

Så ni får tänka själva hur resten var.

Kärleken till Munkedals kommun!

Har aldrig varit i Munkedal men känner nu stor kärlek till kommunen mittemellan Göteborg och Oslo. Kommunens alla 6-åringar får varsin Nina börjar skolan.

Själva gåvoöverlämnandet sker vid besök på Munkedals bibliotek, en som det verkar, underbar plats. Kastade jag mig över chansen att få kontakt med de unga läsarna.
Får se om någon hör av sig. Det händer ibland!

nikis nya skola

att få mail från skolan som inkluderar sådana här formuleringar:

"If you ever have an event that keeps your child out later than usual on a school night, please choose sleep over homework. Your child will have a much better day the next day."

Älskar det. 

Dagarna du minns - fortsätter städa datorn

Har gjort rent hus med datorn, slängt slängt slängt.

went hard core marie kondo on the hard drive.

hittade i processen följande bilder, bland annat bild på resekatalog som jag också måste ha slängt där jag själv gör reklam för dagar man minns men som jag tyvärr måste meddela att jag glömt. 

Här kommer några dagar/ögonblick som jag minns

Testa jelly beans på det avancerade sättet  - man går laget runt och tar EN jellybean i taget med kockpincett och får berätta för de andra hur det smakar. nästa dag kom nya barn som också ville prova. 

på tal om analogt, här ser vi ett riktigt foto på papper! det är jag och anders på sicilien i juli 2000. vi hade varit ihop sedan i november men kände inte varandra på riktigt än. tog några år till + några barn och lite annat tycker jag med facit i hand. 

vet inte vilken dag det här var men blir så glad av den här bilden, pappa ser så stilig ut i sin jacka.

den här dagen var också kul! synkontroll på bvc. lilla 5-åring, kan du inte komma på litet besök igen. 

Nikis klass skrev den här fina dikten om hur det är på rasten

RECESS

Recess is

kids playing basketball and football

Short buildings, brick buildings  

Flowers, trees

The jungle gym

Shouts of, “Run!”

“Tag!”

“Run for your lives!”

Adults yelling, “Line up!”

The smell of sweet flowers

from the garden

The taste of air

Hands on our shoulders

when we play tag

Hands on the ball

when we’re goalie

At recess.

städar dator - bebisniki

bara lägger bebisniki här så jag vet var jag har henne

vanja och anders, ni får vakta henne

Har ni träffat min pappa?

Denna märkliga gökunge är en av mina käraste ägodelar, gjord av pappa för länge sen. 

Jag har den med mig runt på alla resor och i alla olika hem på olika kontinenter. 

En fågel i handen. Älskar den. 

Halsen rapar - alla köpimpulser lyser grönt !!!!

Snubblade över denna bild på Onekligen (bild även snodd därifrån)

Måste läsa, verkar så bra

KÖP HÄR (eller låna såklart)

http://www.bokus.com/bok/9789127146273/halsen-rapar-hjartat-slar-rim-for-0-100-ar/

Tunnelbanebilder

Wilda

Vanja

mer om att skriva

när skrivandet inte lossnar brukar jag tänka lite olika saker för att förlåta mig själv

1. det undermedvetnas flitiga arbetare håller på att ordna upp och sortera materialet. det kommer lossna när de fått hålla på lite till (förstår att detta låter mycket flummigt men har mycket stor tilltro till att det funkar så).

2. att komma in i skönlitterärt skriv är lite som att bokstavligen dyka till en plats långt, långt ner inuti sig själv. det tar liksom ett tag att komma dit. Man behöver som tur är inte göra mycket mer än att sitta vid dator/block och stå ut med att det inte kommer något men man får inte ha telefonen på eller ta emot besök eller ha annat inplanerat och man måste kunna förlåta sig själv för bristande kreativitet under pågående dykning. När man dykt ett bra tag öppnar sig en hemlig grotta där man kan andas.

3. Ett bra tips är också att bara börja med en replik eller ett problem och sedan fixa början och slut retroaktivt.

Ps. Snubblade över detta utmärkta tips från en legendarisk editor (se nästa post) brukade ge sina författare:


Throughout his long career, if one of his writers was blocked, Mr. Gottlieb liked to tell him or her, “Don’t write, type!” 



Ps 2. Känner mig en aning töntig som skriver allt detta om att skriva när mina böcker säkert inte förefaller särskilt komplexa eller avancerade. Det är sant. Men det är ändå svårt! Och det är också svårt att skriva enkelt. Om du inte tror mig, testa! 

Hur man blir en legendarisk editor

How bookish was Mr. Gottlieb? At summer camp, as a child, he arranged to have The New York Times delivered to him daily. 

---

Läs mer här:

http://www.nytimes.com/2016/09/14/books/robert-gottlieb-avid-reader.html

när det inte riktigt lossnar

Tror de flesta som skriver har så här. Inget blir bra och man fattar inte varför man valt en tillvaro som är så ensam och svår. Samtidigt som man bankar sig själv i huvudet för man vet att det är ett privilegium att få chansen att välja just denna tillvaro. Så varför kommer det inget skriv? Vart tog idéerna vägen?

"Vad är det för fel på mig?" tänker man. "Varför gör jag det här?"

Det är då det är bra att ha hållit på några år. Så man vet av erfarenhet att det brukar lossna ganska snart därefter.

Jag hyr in mig på ett ställe som heter Writers Room. Så skönt att vara här också, man ser andra som sitter och svettas, som kollar Facebook och springskor.

Det är inte bara fel på mig, det är fel på oss. Vi får försöka stå ut med vår otillräcklighet tills det vänder och lossnar.

Älskar Hans Arnold

Hej från längesen

Den här personen bor inuti mig och styr mig helt och hållet. Hon hatar att sitta stilla för länge, kan inte lyssna när det blir för tråkigt, äter helst toblerone till frukost, älskar böcker, klätterträd, skogsstigar och simbassänger. Hon är asbra på att sova och pyssla och vill bli uppfinnare. Hon gillar att sitta under bordet och greja med sitt när det är gäster hemma. Hon tror att hon skulle bli bästa vän med en hund, om hon bara fick en. Alltså verkligen bästa vän, själsfränder. 

Hon tycker det är pinigt att hon suger på tummen men har inga planer på att sluta. 

Hon gillar varm saft, helst i nappflaska. 

Hon gillar kläder som är lena och mjuka och skor som det går bra att klättra med. 

Och att springa i prassliga löv.

Och blå glastallrikar och guld.

Och sin bror. 

Rolig nyhet - Helt KOKO

NY TIDNING FÖR BARN! 

Bland annat jag kommer medverka. 

Läs mer här!

Har du också en Rembrandt i källaren?

Det blev mycket hallå om denna tavla som hittades i en källare i New Jersey förra året. 

Den värderades till några hundra dollar men såldes så småningom för några miljoner i svenska pengar när det visade sig att det var en riktig Rembrandt. 

Och det är ju en fin och intressant historia förutom att den helt missar det mest och otroliga med denna tavla! 

För det enda jag kan tänka när jag ser den är: Äntligen får vi se Göran Persson med örhängen och turban!

Pinsamma saker jag gör nuförtiden

Mina barn har nu uppnått den ålder som gör mig pinsam. Det mesta jag gör är PINIGT för dem, särskilt om jag sjunger eller dansar på offentlig plats. Hit räknas ibland det egna hemmet.

En pinsam sak jag inte ens berättat för dem är att jag nyligen lämnade tillbaka en parfym då den LUKTADE FÖR LITE.

Den luktade så gott när man sprayade på den men en halvtimme senare fanns knappt ens ett minne av doften kvar på handleden.

Jag gick alltså in i butiken och konstaterade "this perfume, it evaporates and leaves no trace".
De såg bekymrat på mig. Men jag fick pengarna tillbaka.

Har börjat springa igen

Har börjat springa (på band till att börja med, fan vad tråkigt det är men jag vet att det blir roligare om jag bara fortsätter) och har hittat fruktansvärt skönt träningslinne.

Första gången jag tränar i en top som jag inte helst skulle slita av mig. Måste därför tipsa om denna:

Hur det alltid känns när man blir födelsedagssjungen för

Härligt men inte helt avslappnad i uppmärksamheten. 

In related news: det har visat sig att min födelsedag är national beer lover's day! Känns så självklart!

Ha ha ha svenskt mode

en utsomståendes sammafattning: dystert och svårburet. 

Sak som händer mig nästan dagligen

Ser en katt och tänker - "motsvarar detta djur beskrivningen jag sett på bortsprungen katt nyligen?"

Inser sedan att djuret och lappen varit på två helt olika kontinenter - ingen chans att jag kan hjälpa till.

detta har hänt mig så många gånger nu. varför kan jag inte bara sluta kolla lapparna?
tror det är för att de liksom vibrerar av sorg och längtan och desperation:
VAR ÄR MITT DJUR? ÄR HEN OKEJ?

startade nytt instagram-account och reggade domän

Tänkte foka lite mer på att plåta barn och startade nytt instagram-account och reggade domän men fick omedelbart lägga ner båda då jag testade namnet på min familj som unisont sa: UÄH! FÖR CREEPY!!!!

Så: goda nyheter för er som vill regga Kid Snapper - namnet är nu ledigt igen!

Var ska man bo egentligen

Här sitter Niki och vaknar långsamt medan pappa läser DN. Alla nöjda. 

När jag föddes bodde mina föräldrar på Söder. Men efter några år där flyttade vi till Vasastan och bodde precis vid Vasaparken tills jag fyllde 7 och vi flyttade till Kista. I Kista bodde jag sen i 7 år, sen flyttade vi till Lidingö. Jag gick högstadiet där men större delen av gymnasiet i stan. Sedan flyttade jag till stan också efter lite turer till bland annat Uppsala, Lund, Ohio och Georgia.

Efter det bodde jag på Östermalm (Grevgatan och Kommendörsgatan), i Fredhäll och sen tillbaka till Söder igen. Sen köpte jag genom HSB en lgh vid Roslagstull och bodde där med Anders tills vi väntade Vanja och köpte en stor fin lgh på Folkungagatan.

Sedan separerade vi och köpte varsin lgh på söder. Sen blev vi ihop igen och bodde i min lgh tills vi fick Joel. Då köpte vi radhus på Lidingö, några hundra meter ifrån mina föräldrars radhus. Sen tog vi ett halvår i London. Efter det hoppade vi tillbaka till radhuset på Lidingö och fick Niki.

Niki HATAR morgnar. Alltså HATAR dem.
hon tuggar fradga och skriker och är allmänt olycklig.
så det var väldigt bra för alla att bo så nära mina föräldrar. när vi andra stressade iväg till jobb och skola och dagis kunde vi slänga in henne hos mina föräldrar så fick hon vakna ifred där och sen gick mamma eller pappa med henne till dagis.

så hade vi det till 2013 när vi bestämde oss för att testa New York några år.
Nu har vi sålt huset på Lidingö.

De andra i min familj vill helst bo i hus söder om söder eller stanna i New York. Jag tror jag vill bo i stan, gärna på Söder där mitt liv började.

var vill ni bo?

ps. Om du har barn och har en bra relation med mor- och/eller farföräldrar vill jag verkligen slå ett slag för lösningen att bo nära dem. Det är så härligt att ha en vardag med både de som kom före en och de som kom efter.

Dagens googlingstips

Googla "Sheela Na Gig". Ni kommer bli glada.