Tuesday, August 30, 2016

betty rocker fail


så svårt att få till ens en kvarts träning på familjesemestern. och nu blir det en halvtimme istället som jag måste få till. wish me luck.

är i montreal, ska nu gå ut och åka någon slags zipline med barnen.
återkommer i träningsfrågan.

Sunday, August 28, 2016

Betty Rocker dag 3 - på ett hotellrumsgolv i upstate new york


känner mig som ett gen pga har installerat Kindle på barnens ipads och tvingar dem att läsa - dock vad de vill - medan jag tränar. 

hinner precis duscha innan anders och vanja kommer. Snart: Montreal. 

pass 3 med betty var jobbigt och svettigt men det är ändå bara en kvart. vi klarar detta. 


Betty Rocker dag 2


Igår var vi på resa - hälsade på Vanja på hennes camp.
Fanns ingen uppkoppling vilket innebär att jag måste göra två pass på raken. 

På bilden ovan ser du mig tänka på mountain climbers (övningen, inte människorna) 
på Best Western Lake Inn i Saranac. 

Nu: pass 2. 

En (jobbig) kvart om dagen. Gratis och du behöver inte köpa någon utrustning. 
Du behöver bara din kropp och internetuppkoppling.

Ny klänning, samma frisyr


Monkey see, monkey do men jag lovar, jag har aldrig burit runt mina barn i deras näsor. 

Friday, August 26, 2016

träna med mig?

Jag startar om idag, börjar om med Betty Rocker igen. Ni kan träna med mig om ni vill, hemma hos er.

Träningsprogrammet heter det irriterande Makefatcry men låt inte det hindra er från att delta - själva träningen är bra och gratis och tar typ en kvart om dagen.

signa upp här så kör vi i 30 dagar.

http://makefatcrychallenge.com/


Ps. Körde precis första passet. Man blir svettig på bra sätt


konstigt resultat i googles bildsökning


inte ok, google!

NYC Afternoon

3:30 1st Ave subway stop
4:ish Brooklyn Zoo summer camp pick up




16:45 Burrito stop vid taco-trucken.



17:20 går långsamt hem. Det promenadvägrande barnet går plötsligt hur långt som helst. Ske pris Pokemon Go.
Bild tagen pga har ni någonsin sett så fin Mercedes?

Hade samma gula färg som honungskaramellerna i Nickel.
När de var fyrkantiga och hade en liten grop i mitten till tungans förtjusning. 








Wednesday, August 24, 2016

kämpar vidare


snart är det 3 månader långa sommarlovet över och SKOLAN kommer hjälpa till att sysselsätta barnen och de kommer AUTOMATISKT få träffa barn i sin egen ålder. 

så bra system. 
älskar att vara med barnen. älskar att jobba. 
snart får jag det bästa av två världar igen.


Älskar detta pussel


Min morbror Klas gjorde det som liten. Älskar extra mycket 
att omslagsbilden inte matchar utan bara ger en idé om innehållet.

vilka kvinnor målar någonsin utanför munnen























vilken enda kvinna råkar någonsin göra detta?
nog har man lärt sig var munnen sitter? och har även känsel i läppar
och ansikte som skulle hindra en om man ändå styrde lite snett?


ända sedan betty blue har denna sorts sminkning/bild förvirrat mig.



betty blue  - här var det inte lätt för betty





förstår inte.


ursäkta men bästa kavajen nu 50%!

häromdagen skrev jag ju om att jag inte hittar min älsklingskavaj och nu rear Kerber just den! TA CHANSEN OM DU ÄR I STOCKHOLM!!! här är all kavajerna http://kerber.se/collections/business-collection/suit-jacket SoFo night offer: 50% off on all suit-jackets in store this Thursday (25/8). These perfectly tailored Business pieces will last for years to come and are made to mix and match with our trousers, skirts and shorts. But you knew that already. Offer exclusively available in our store on Nytorget (open late until 20.00). Happy shopping!

Tuesday, August 23, 2016

läser ni här?

gav ni upp den inläggstorra sommaren?
jag är tillbaka nu!

vad vill ni se/läsa om?
öppen för allt.

niki vill mest att jag ska berätta "när det var pinsamt för dig, mamma" eller "när du blev arg, mamma"

Release för Nina börjar skolan




Hade release för min tredje barnbok, Nina börjar skolan (med bilder av Loka Kanarp), på underbara Bokslukaren vid Mariatorget i Stockholm. 

Det var så kul! jag fick signera böcker och träffa riktiga läsare som Eva, Majken, Betty och Astrid, mfl. Massor av mina vänner kom, med och utan barn. 

Personer jag själv delat barndom med - från dagis och somrar, och andra jag lärt känna senare i livet.
Jag rekommenderar alla att börja skriva böcker så ni kan ha release. 


gick igenom gamla bilder



minns den här utflyktsturen med turbåten Aron så väl.
jag och pappa var så peppade, barnen bråkiga och uttråkade.

jag tyckte de var otacksamma och bortskämda.
men så små de är. vad kan de vara? 3, 6 och 9?

och födda tidigt 2000-tal, inte tidigt 1900-tal.

de blev nöjda sen, när de fick fika på pensionatet i Mörtfors.


 


VAR ÄR DU, KAVAJ??

Efter allt runtresande i sommar hittar jag inte min mest älskade kavaj!



Har den blivit kvarglömd på restaurang? Stannat i Rom? Hängt in sig i en garderob i Toscana?
Lurar den i Småland eller i Stockholms skärgård?

Var är du?

Om någon ser den, hör av er!!

Och för er egen skull, när ni köper er egen, sätt i lapp med namn och telefonnummer.

Köp din här
http://kerber.se/collections/business-collection/products/tux-jacket-black

Kläder jag inte köpte del 158239


Ett glittrigt fodral med markerade axlar från Filippa K. Tyckte den var för kort och "alltför bodycon".
Nu när jag närmar mig 80 vill jag säga till klänningsåterlämnaren: Det finns inget som heter "alltför bodycon".

Håller dock fortfarande med om att den var för kort. En kvinna måste kunna ta ut steget utan att hamna med kjolen som en glittrig valk runt midjan medan resten av nederkroppen visar upp sig i nylonstrumpehölje. detta är mkt viktigt

tillbaka i new york, osams med mina barn, rastlös


Så är jag plötsligt tillbaka i New York för att bo här, efter ungefär 8 månader i Sverige.
New York är en fantastisk stad.
Och alltid när någon säger så, så väntar man ju på "men:et"

mitt men är: men det är inte min stad.

Jag kommer inte in i den, jag flyter ovanpå, som oljan i salladsdressingsflaskan. Men det ger sig kanske om några veckor, jag brukar komma in i det efter ett tag, när vardagslunken slagit till.

Jag vet att jag suttit i solen i central park i november och tänkt "just det, så här kan det också vara på vintern".

Mina barn känner annorlunda. När jag kom ut från badrummet efter en timeout på badkarskanten när jag längtade tillbaka till Stockholm möttes jag av Joel.

Han: Kan du LOVA mig att vi aldrig flyttar tillbaka till Sverige.

Jag: Nej det kan jag absolut inte.

så där håller vi på.

att sakna sitt land, sitt språk, sina gemensamma referensramar och sitt sammanhang, så många miljoner miljoner som gör det hela tiden, varje dag.

och så våra barn som tycker det nya blev bra, ja bättre än det som var.
inom varje sådan familj en ravin

längtar efter att skolorna ska börja så jag kan jobba igen

[bild från coney island, första sommaren vi var här - 2013]

Monday, August 22, 2016

För barn som gillar Nina

Såg precis denna, kan tänka mig att folk som gillar Nina-böckerna även kommer gilla den!

Står att den är inspirerad av Kerstin Thorvalls 70-talshistorier om ett litet barns vardag och det är samma förebild som jag hade för Nina (plus Astrid Lindgrens bruksböcker Jag vill också ha ett syskon och Jag vill också gå i skolan). Älskar Thorvalls berättelser om Anders.

Tycker denna, Saga-sagor av Josefine Sundström, verkar bra! Köp/låna/läs!

Sagasagor: Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass

http://www.adlibris.com/se/bok/sagasagor-studsmatta-simskola-och-en-borttappad-tigertass-9789163885792

Wednesday, August 17, 2016

hån eller dröm?


fräknar


älskar dessa ögon, så mörka att man ibland inte ser pupillen. och alla fräknarna. 
hur stod jag ut när jag bodde ifrån? det gjorde jag inte. det är klart jag inte gjorde. 

älskar också regn


istället för nya sorels och vindtätt/regntätt


detta är vad mitt inre tycker jag ska lägga pengar på i höst: en balklänning från ida sjöstedt. 


inte för att mitt inre tyckte jag skulle nöja mig där. 
hen var även högljutt intresserad av det mesta från aw 2016

så hit me med era baler och festinbjudningar. 

14 december



Jag bor hemma hos min mamma nu. Där är allt som vanligt fast med pappas frånvaro ständigt närvarande.

Jag kan tänka på honom utan att det bränner i ögonlocken nu. Utan att jag behöver sluta prata för att svälja sorgen som på sekunder jäser sig tjock i halsen och bröstet.

Mitt tydligaste minne nu, det tanken liksom av sig själv håller upp som en liten flagga är från 14 december 2015. Niki och jag var på väg till Arlanda, på väg tillbaka till New York efter en tio dagars visit i Stockholm. Vi hade 26/11 fått reda på att pappa var riktigt sjuk och jag råkade ha en resa bokad för oss två.  Vi trodde då att pappa skulle ha minst ett halvår, kanske mer av behandlingar och besök in och ut på sjukhus.

14 december står han i dörren mellan hall och kök. Han har sin vanliga tjocka tröja på sig, den mörkblå med knappar. Och sina älsklingsjeans, med skärpet som sitter lite för hårt åtdraget så där som han gillar det. Och fast det var december minns jag det som att han hade strumpor i sandaler.

Han klagade ibland på att han var lite tjock men jag gillade det, för hans mjuka mage var en av anledningarna till att det var så extra härligt att kramas med honom, man föll liksom först in i hans famn och sedan föll man några centimeter till och hans snälla röst sa "emilie, emilie" fast annars heter jag ju bara emi. Men ibland är det som att emi är för kort, namnet tar slut för fort när det ska sägas i känslomässiga sammanhang.

I alla fall, där står han och kramar om mig och allt är som vanligt fast inte och jag ska bara korsa Atlanten en kortis för att hämta saker jag kan behöva under våren, jag kommer så snart, snart tillbaka till Stockholm.

Men när jag kommer tillbaka ligger han på en säng i vardagsrummet, så han kan vara med på sitt sätt när vi äter nyårsmiddag. Det är bara två veckor efter 14 december och nu är han dödssjuk men jag kan inte ta in det. Han säger "hej där är ni ju" och han skrattar och säger "emilie, emilie" och barnen kramar om honom och det är sista gången vi pratar på riktigt fast vi säger så lite, sista gången jag ser i hans ögon att han ser mig.

Dagarna som följer är han så sjuk, så förvirrad och förgiftad av en lever som inte funkar, så trött på hela sitt tillstånd att han inte orkar upp till ytan mer igen.

Så inte konstigt att det minne jag "valt" att prioritera som det sista är den där kramen i hallen när vi snart ska ses igen, när en behandling kanske kan ge resultat. Innan allt är för sent.

Jag skrev på pappas sida på fb att hans vänner och släktingar gärna fick skriva ner sina minnen av honom och en fin person skrev:

"Mitt minne av Göran är hemma hos Hugo och Rose då han med oändlig kärlek och lycka betraktar sin babyflicka, som kan ha varit 2 eller 3 månader. Den blicken, den värmen, den kärleken!"



Fick sola mig i den kärleken hela livet. Och som det funkar med sådant vändes kärleken i hans riktning också väldigt snart. Kanske redan här?



Den kärleken tar aldrig slut.  





PS. Bra det gick att skriva detta utan böl






Friday, August 12, 2016

Åk till London ni som kan!!!

Helvete vad jag skulle vilja se denna utställning. Men får, som man säger, inte ihop det.



http://www.tate.org.uk/whats-on/tate-modern/exhibition/georgia-okeeffe

Uppdatering angående mitt sjukhusbesök

Fick efter strokeutredning i stroke-förebyggande syfte en bamyl innan jag lämnade sjukhuset. Visade sig att jag antagligen har allergi mot acetylsalisylsyra som finns i bamyl - fick kraftig allergisk reaktion i form av galopperande nässelfeber som yttrade sig i igensvullna ögon och klåda samt utslag över hela kroppen.

fick då kortison och antihistaminer.

hjärnröntgen, sjukhusvistelse, kortison och antihistaminer.
det var några dagar i juli men det gick över!

allt bra nu.

det jag tror egentligen orsakade yrsel så kraftig att jag inte kunde gå rakt är så pinsamt att jag skäms!
kan inte prata om det. obs! ej drog-, pokemongo- eller alkoholrelaterat.

maila mig privat om ni vill veta. emi@emiguner.se


Thursday, August 11, 2016

Glamorama Lama

Visste ni att lamadjurets latinska namn är

Lama Glama?


I love it.





Blev, eventuellt som enda människa i Stockholm, underwhelmed av Yayoi Kusama-utställningen




Tog obligatorisk bild. Kände inget särskilt.

Blev dock glad över dessa Untied Skates of Arnica-sedlar som jag gärna skulle handla med.
Undertecknade av secretary Ima Nutt <-- föredömligt MAD-namn.

första feedback

En kompis har redan läst ut hela Nina börjar skolan högt för sin 5-åring.  Hennes intryck var: Den är mycket allvarligare än förra.

Först blev jag ställd. I hela mitt liv har jag velat underhålla. Att få någon att skratta/le har alltid varit viktigast för mig.

Men sedan blev jag lite glad? För kanske är det inte det överlägset viktigaste längre, att underhålla? jag hade tänkt det bara några dagar tidigare, att det var ett tag sedan någon sagt att jag var rolig, det som tidigare varit min bensin.

Och det här är nog inte året då det var rimligt att jag skulle producera en skrattfest.

hoppas i längden att resultatet blir en bättre balans. mer skratt OCH mer allvar.

NU ÄR MIN NYA BOK HÄR!!!!



NU ÄR NYA NINA UTE I BUTIK!


och ligger tvåa i sin kategori på adlibris! 

Nog första och sista gången jag legat platsen över Astrid Lindgren i något boksammanhang. 


KÖP BOKEN HÄR PÅ ADLIBRIS: 

Många har redan blivit glada av denna bok. 

kolla:

Tjuvlyssnarpersonligheten


Måste ha sett ännu roligare ut från andra hållet där ännu ett femte hjul befann sig, med kamera.