Att bo i ett samhälle där rädsla är vanligt förekommande

Fick det här mailet idag, från Joels kampsportställe:

Parents,
Due to the recent Ebola scare in our neighborhood, we have cancelled our grappling classes until further notice. We want to take extra precaution to protect our students from any danger.

känner personligen noll skräck för att mitt barn ska få ebola i wburg genom kampsport. 

ber till olika helgon

Min bok har varit ute och rest. Den har varit både i Göteborg och Frankfurt utan mig. Dock i sällskap med dugliga förlagsfruntimmer som ska se om det går att få ut den på andra språk. Så sjukt spännande!

Längtar så efter att få veta vilka språk den kommer på. Om något. Om inte vill jag inte veta. LALALAALALALALAA.

Ber till diverse helgon (gillar att kvinnor är så välrepresenterade bland dem) för att boken ska komma ut i världen.

St Francis of Sales är tydligen ett bra helgon för folk som skriver. Gillar mest med honom: hans fåfänga. Gillar minst: hans martyraktiga tålmodighet.

Mitt favorithelgon i konsten är nog Sankta Maria av Egypten (håret!) och St Denis (se bild där uppe, han går för det mesta runt och håller i sitt eget huvud). Och Saint Sebastian såklart.

Nytaget

Åh alla dessa manliga profeter och lärjungar. Skulle ha så mycket lättare att ta till mig budskapen om damer var mer välkomna. 

Åh alla dessa leksaker riktade till flickor . Leksaker man inte riktigt fattar varför någon önskar sig eller någon annan tycker är en bra present.

Åh Heidi, hoppas du svarade med din egen väggmålning. 

Åh lilla porslinshund, stöttar du genom den svåra tiden?

Åh Halloween, nu är du här. Ser mest fram emot att se utklädda människor helt allvarliga och casual på t-banan. Eller i samtal som här. 

Åh, om man klär ut sig till kassett, fattar någon ens längre vad man klätt ut sig till?

Åh att ha tiden, lusten och orken att jobba med att skämta med enkelriktade skyltar. 

Nästan november

Fortfarande ganska varmt och soligt här. 

Om ni undrar hur det går för Joel och Niki i deras nya skola?

Joel är rånöjd. Niki inte så nöjd än. försöker lösa det.
All administration, papper, utklädningsgrejer och utflykter och möten tar oändligt mycket mer tid här i New York än i svenska skolsystemet.

det går inte att fatta förrän man är här.
Den här veckan är det halloween, nästa vecka är det ledigt på tisdag och jag ska åka med Joels klass på utflykt på torsdag. ska bli jätteroligt.

På övergångsstället

Hörde just en lärare skrika till sina elever när de gick över gatan:

You're all New Yorkers, move at the speed of New Yorkers!!!!!

Bilder från helgen

Saker som händer här

Just nu är det kortare avstånd än vanligt till Sverige från New York. Ni där hemma har redan ställt om till vintertid, men här gör de inte det förrän på söndag. Så den här unika veckan är det bara 5 timmar mellan oss, istället för de vanliga 6. Saknar ett bättre ord än mysigt för att beskriva känslan. 

Jag frilansar ju och lever ett ganska solitärt liv på dagarna. Därför snyltar jag på alla liv som passerar förbi. Som i fredags när vi gick till skolan och jag hörde en kostymklädd man säga "just leave me alone" till sin snygga tjej i vit hoodie, tights och INGA SKOR. Hon var barfota nu, i slutet av oktober, på Manhattans ganska äckliga asfalt. Det måste ha varit en helt akut situation som gjorde att hon släppte allt och följde med honom ut på gatan. Vad hade hänt hemma hos dem den morgonen?!?!?!?!

Senare på kvällen samma dag såg jag två människor i 20-års åldern. De var väldigt lika, jag insåg ganska snart att de var enäggstvillingar, tjejer. De var dock klädda som ett heteropar, den ena som en man i kostym, den andra i anime-inspirerad kawaii rosa look. de hade rött hår och omålade rödblonda ögonfransar. Och de pratade med varandra på så märkligt sätt. 

Imorse såg jag ett gäng med 5-6 killar utklädda som barbringade conan barbarer i morgonrusningen. såg jättekallt ut. man får gissa så mycket vad folk håller på med. jag älskar det. 

Tänker på Kobane

http://www.svt.se/opinion/slaget-om-kobane-ar-ocksa-kvinnokamp

En del spam fångar ens uppmärksamhet mer än annat

Tipsar om mina vänner

Har du barn eller ditt inre barn intakt (<----- obs mkt viktigt!!) ?
Vill då tispa om Cilla Jackert och Rebecka Åhlund och deras ganska nya böcker




Vi ses i Obsan

och Ibland blir skogen vred.


Båda skrivna framförallt för barn i åldern 9-12.

Boktips!

De här har jag och Niki precis läst och jag tycker de är råbra. 

Dunne-böckerna av Rose Lagercrantz (text) och Eva Eriksson (bild).

Texten är klar som källvatten och teckningarna så otroligt känsligt och genialiskt utförda. 

De vinner mitt och Nikis stora högläsnjutningspris. 

Du hittar dem tex här

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?series=Dunne

Kämpa, boken!!!!

Här ligger min bok längst till vänster på hyllan längst ner. 

Hoppas den plockas upp av en massa ungar. Och/eller deras föräldrar och välgörare.

När jag var i Sverige hände en underbar grej. Jag hade gett boken till en kompis som är lärare för en etta i en Stockholmsförort. Och när vi sågs överlämnade hon ett kompendium som hon hade gjort av barnens funderingar och teckningar. 

Så otroligt fint. Blev så glad och stolt. 

Boken har varit på två bokmässor också. Nu hoppas jag något annat land i världen vill ha den. 

Så spännande. Återkommer om det skulle hända. Håll gärna tummarna.

Just nu ligger boken (i paket tillsammans med Kate DiCamillos Flora & Ulysses) på 7:e plats på Barnens bokklubbs lista. 

Att vara kontorsgranne med ett dagdisco

Rätt floppigt att PhotoBooth inte kunde plocka upp dunket. Men jag lovar att det är här, bara centimeter bortom datorns mikrofonkapacitet.

Pappa

Så tacksam för att ha fått denne kärleksfulle, rolige, ömsinte, nyfikne, tvångsvitsande, visslande och matlagningsintresserade man till pappa. 

Älskar honom. 

I Rom

Var på Pantheon med Petra och Monica Hellström. 

Har känt Petra sen vi gick i samma franska i sjuan. Monica genom Darling. 

Nuförtiden bor Monica i Rom, Petra i London och jag i New York. Så inte så konstigt att det gick lika bra att träffas i Pantheon som någon annanstans. 

Monica är doktor Hellström efter att ha doktorerat på makt manifesterad genom arkitektur under en viss period av det romerska kejsardömet.

Imponerade hälsningar -e guner, doktor i ingenting. Dock dotter och dotterdotter till doktorer. Så lite doktor by proxy? Snela. 

Var ute och åt med några favoriter

Karin, Karin och Annika. 

Åh mamma

Så härligt att se henne igen. 

Och imorgon - Rom!

Det är så knäppt att bara för att jag har bott i New York sedan juli 2013 så har min hjärna börjat uppföra sig som en amerikansk hjärna. Så när jag ändå skulle till Europa krävde den en liten tur till Rom.

Detta är inget jag kommer göra till en vana. Men njuter 700% av det just nu.

Mer Stockholm

Mitt besök i Stockholm den här gången har präglats av tankar på böcker, förlag, sjukhusbesök och pendeln ut till Huddinge sjukhus. Här är jag på pendeln på väg förbi förlaget. 

Har dock också hunnit med annat, som att gå på rolig fest hos Nina Beckmann. 

Åh Nina!

Har också knallat förbi Rosendal.

Kollat ormvråksskelett på Skansen. 

Tänkt på Victoria, Estelle, grodutställningar och den ofattbara likheten mellan mor och dotter. 

Hyser MYCKET varma känslor för kronprinsessan. Lite komplicerat eftersom jag egentligen tycker kungahuset är en anakronism, men Victoria verkar så oerhört sympatisk. Här ovan är hon lite äldre än Estelle där uppe i famnen på grodutställningen. 

Lyssnar ni på Alex & Sigge? Min favoritsnutt genom alla program var när Sigge kom på sig själv med att säga "Vad stor hon har blivit" om Estelle. 

Apropå poddar - träffade Johanna Swanberg idag och här vill jag gärna göra hjärtan runt hela namnet men hittar inte emojis på Blogger. Men ni vet väl att hon också har pod?

Du hittar den här:

http://blankensswanberg.libsyn.com/

Sedan läste jag på lite om kommunistiska kubanska krokodiler. 

Ej välkomna i USA. Om de inte fötts i Sverige. 

Stockholm snapshots

 

Har varit i Stockholm snart en vecka. Mycket ute på Huddinge sjukhus. Men också här på Norstedts, eller snarare på Rabén & Sjögren. Ska dit igen imorgon.

Så rörande att förlaget delar gård med denna inrättning. 

Så många som känner sig i behov av just det när man försöker treva sig fram till något slags författande. Tror dock inte det finns något samband mellan detta ställe och förlaget men vad vet jag. Berätta gärna om ni vet. 

Träffade ledaren och föredömet Sarah Sheppard och hennes fina hund Hjärtat. 

En annan dag gick jag förbi Söderbokhandeln och såg följande härliga syn: 

Åh Ylvis, vi vill ha dig också

Lördag

Barnens farmor Mona är här, alla har längtat.

Det regnade så mycket. Vi åkte till Museum of moving image i Astoria, Queens.

 

det var så fint där 

Man fick jobba med att skapa karaktärer från grundnivå.

och göra stop motion-filmer. 

Åk dit.