Har ändrat mig

Var tidigare mycket skeptisk till existensen av energier.
Är nu mer öppen.

Tycker jag själv allt oftare förnimmer känsloexplosioner genom platser och föremål. Kanske är det därför jag tycker det är så intressant att gå på museer? Att stå och titta på en 2000 år gammal docka som blivit lekt med på riktigt av någon under 9 år som visste oändligt mycket mer om antikens Rom än vilken professorsexpert som helst.

En del platser måste jag genast lämna även om de är vackra. Andra bara vibrerar av sorg och smärta och kärlek. Särskilt i kyrkor är det så.

En del tavlor har samma effekt. Som att betraktarnas samlade känslor laddats in i konstverket? Det går bortom konstnärens egna ansträngning. Så vad det för mig med Van Eyck's Madonna vid fontänen. Har sett mycket exakta samtida kopior men bara den ursprungliga vred på min egen fontän? så märkligt.

Måste vara energier.

En ovanligt glad potatis

När sådant här händer tänker jag bara på pappa. Så mycket att det fick ingå i texten jag skrev till pappas begravning. Först tänkte jag inte lägga upp den här. Men sen tänkte jag, det är min blogg, jag gör vad jag vill här! 

Göran.

Varje gång vi ser en ovanligt glad potatis,

ett träd som helt uppenbart
sträcker sina armar mot himlen,
en fågel som struttar fram,
som det verkar, i ett mycket viktigt ärende

varje gång en sladd helt av sig själv har krånglat till sig,
den dumma stolen står i vägen, ett litet barn lyfts upp till kram
med en bok, en öl, en knäckemacka
sedan sorgen att så kan det inte längre vara.

Varje gång det läcker Mozart från ett öppet fönster, 

Varje gång vi ser på världen på sättet som du gjorde: i glädje och förundran.

Varje gång vi unnar oss en nattlig stund i köket 

Varje gång vi tror vi ser dig

– är det inte din rygg mitt där bland alla människor?

En sekund av glädje, 

Varje gång tänker vi på dig.

Sammantaget och summerat: ganska exakt precis hela tiden.

Att leva långt ifrån sina barn

Många undrar hur det är - hur står jag ut, hur äääär det att leva så långt ifrån familjen och då menar de ifrån Anders men framför allt ifrån barnen.

Nu är Vanja är 14,5 och Joel är 11.

Det är HEMSKT.
Fruktansvärt.
Men ändå uthärdligt eftersom vi närmar oss slutet på denna ofrivilliga separation som varat sedan januari. Jag (och Niki) har varit över till New York där de bor några gånger och de har varit här (i februari - AJ) men det är fan jobbigt ändå.

För oss funkar det inte alls att skypa. Niki bryter ihop efter varje Skype och har bett att få slippa, hon står inte ut med saknaden som blommar upp än starkare efter Skype.

Och varken jag eller barnen får till något flyt i pratet. Vi bara sitter där vid varsin skärm på varsin kontinent och längtar ihjäl oss.

Men snart! Snart! Om tre veckor åker jag och får gå med Joel till hans träningar, får hämta Vanja på dansen och höra om hennes liv, känslor och kompisar. Jag får gå på dansuppvisning och få gåshud när jag ser henne dansa fram bland entertainmentintresserade amerikaner. Jag får se barnen och deras kompisar leka och skratta. Och sitta och äta middag med dem och det är något helt nytt nu med de stora barnen, de är inte bara mina barn, de är inne i en ny fas nu. De är stora och har fått en annan slags humor, en jag tycker är så himla kul. Och de har börjat reta mig och de gör det så fint men ändå träffande att det också blir roligt och ibland utmanande.

Nu har de lika stora fötter som mig båda två, Joel är på väg förbi. Och Vanja kan ha mina gamla kläder nu så det fanns en poäng med att jag sparade dem ändå under alla de där åren mellan att jag växte ur dem och hon växte i dem.

Min gamla jeansjacka jag köpte och älskade, av Petterson & Bendel-typ. Min svarta Lady Soul-jacka jag fick i present av Anders när vi precis träffats.

Jag längtar så mycket!!!

Folk jag träffar lägger huvudet på sned och säger Hur ÄÄÄR det.
Det är hemskt. Men det är kul för snart är det över.
En del säger "jag förstår inte hur du står ut" eller "jag skulle aldrig klara det!" men det gör jag ju. och på ett annat sätt inte.


Det enda jag vet säkert är att man inte vet något om denna sorts situationer förrän man är i dem.
Det är ingen ide att oja sig eller oroa sig innan eller ifall.
Lev på bara.

ps. Jag har haft vår 8-åring Niki med mig i Sverige hela tiden. Ibland känns det som att det var oerhört grymt mot henne att göra så. Och ibland att det var helt okej, till och med kul för henne, att testa svensk skola och att vara barn i Stockholm. Med fritids och frihet och mycket mer lek än i New York.

Många undrar: hur går det?

Nu är det här halvåret isär äntligen snart slut. Snart får jag bo med min familj igen! Dansar en glädjedans för detta!

Vi säljer huset och går vidare. Jag vill bo i stan. Stan stan stan jag älskar stan. Fint med hus och lantställen men jag trivs egentligen lika bra på Skansen och Rosendal, i Humlan och på Skeppsholmens olika fina platser som Bloms, Skeppsholmens hotell och Moderna.

Det får gärna lukta honung och citron och blommor och kvittra i busken. Men det ska helst också finnas människor i närheten.

Kanske är det för att jag är själv så mycket? Att jag liksom måste snylta på andras liv fast på lagom avstånd?

Har några tips i vardagen förresten på saker som gjort mitt liv bättre:

Steamer! Så kul att stryka med steamer.

Elektrisk tandborste: Tänderna känns så lyxigt rena!

Omega-3 kapslar: Känns som om jag är pyttelite mer koncentrerad?

Kamera: Så roligt att plåta med bra kamera!

Bra kläder! Jag köper mina främst på Kerber och Uniqlo.

Bra skor! Jag går helst i Nikes och Chie Miharas.

Ryggsäck! Sedan jag köpte ryggsäck prommar jag överallt, det är så skönt och jag behöver vara i rörelse. Min är från Fjällräven. Viktigast för mig är att själva ryggan är lätt. Jag vill röra mig snabbt och fritt.

Panini. Middag som nästan är klar -råvaror som är fina och klara att tillagas. För mig blir det tom billigare att handla så än att försöka fixa allt själv från scratch  - vi är bara två och det går inte åt stora lass med mat.

Carrier. Älskar denna flyttfirma. Så trevliga och bra.

SL-kort. Ja nu tycker ni jag överdriver men hur lyxigt? Särskilt när man som jag just nu inte riktigt är i läge att köpa cykel.

Skansen. Alltid. Älskar dig, Skansen.

LÄSGLASÖGON. Ja nu har detta hänt även mig. Jag som alltid hoppats att åldrande inte skulle gälla mig. Mina fåror i pannan och grånande hår till trots!

Slutkorr på nästa Nina-bok

Releasedatum för Nina börjar skolan är 8/8. 

Herzog

Man kan tycka vad man vill om herzog men ingen är en lika grandios citatmaskin. INGEN! Ranelid ligger och gråter i sin lilla kudde!

"I do not use storyboards, it's an instrument for cowards"

https://www.masterclass.com/classes/werner

Gud vad jag älskar poliser!

<3 <3 <3 <3 <3 

längtar mig krokig efter dessa tre

säljer huset

Här är det http://bostad.skandiamaklarna.se/till-salu/CMVilla/4H4K5CAE2UOJIIV7

Fredag 13:e

Jag hade kollat in jättefin klänning på second hand som satt i skylten. Den kostade 300 kr. Men eftersom den satt i skylten sa personalen att jag fick komma tillbaka kl 11, fredag 13:e maj. Så jag gick dit i god tid och köade. Var näst längst fram att komma in i butiken efter en dam med hund. Eftersom de hade plockat ner klänningen vände jag mig så fort jag kom in till expediten som öppnade dörren för att fråga efter den. Då ser jag i ögonvrån både klänningen och en man i 60-årsåldern (som stått bakom mig i kön) med raska steg gå mot den. Han greppade galgen en millisekund innan mig. "Men! " sa jag," jag var ju före dig"

Expediterna stod handfallna. Damen med hunden som stått före mig när vi väntade sa högt: "HON var före" 

Det var som i kalle anka när alla tjejer bråkar på rea. 

Mannen sa: "jag har varit här förut och bara väntat på idag"

Jag: Jag med!

Så gick han till kassan och köpte klänningen och jag var besviken och frustrerad. 

Gick till afroart precis bredvid och lämnade tillbaka lite grejs jag köpt på öppet köp till plåtningen av vårt radhus som ska säljas. 

Såg sedan mannen igen, ute vid Mariatorget. Tänkte att det hela i slutändan inte var hans fel. 

Så jag gick fram till honom och sa "du, vad dumt det blev! det var ju egentligen vare sig ditt eller mitt fel utan butikens idiotiska system". 

Sedan började vi prata och hade så trevligt så vi blev typ kompisar! Han skulle ge bort klänningen i överraskning till en tjej men om den inte passade skulle han höra av sig!

Han var väldigt fin. det började dåligt men slutade bra!

så här har vi det, maj 2016

En plåtar, en paddar=två nöjda. 

Ännu mer obetald reklam.

kommer ni ihåg att jag ärvde pappas kamera? 

den var för stor och proffsig för mig. 

Den var som att köra Hummer när jag egentligen drömde mer om en Fiat 500. 

jag gick till kameradoktorn med den och bad att få växla in den. 

det jag älskar med kameradoktorn var att de då ifrågasatte om jag alls behövde ny kamera pga de själva gillar den jag har så mycket (Fujifilm x-e2). 

denna säljointresserade inställning sporrade mig genast till köp!

testar därför nu Fujifilms storasyskon X-Pro2. So far älskar jag den men behärskar den inte alls. 

Ser fram emot att lära mig allt med den.

Måste också tipsa om Marie Kondos bok. Jag ska flytta så mycket framöver, ser nu fram emot alla saker jag ska skiljas ifrån, som kommer hitta nya hem där de uppskattas mer.

Lisa var precis förbi. Hon fick med sig lite kläder. Ska försöka pracka på alla kläder som kommer hem till mig. Ut med er i världen! Have fun!

Ord jag hatar

Pojkflicka. Använt som att man är ett barn av kvinnligt kön som gillar att klättra i träd, springa runt, kasta stenar, sporta osv.

Detta är att vara ett barn, inte att man är en flicka som gillar sådant som pojkar gillar.

A life in luxury, kostnad 0 kr (om man inte räknar in kostnaden för lite vin och salta pinnar)

Jag har längtat så efter lyx men efter alla turer fram och tillbaka mellan familjemedlemmar har jag inte råd med lyx heller!

Inga dyra klädinköp eller lyxprodukter.

MEN! JAG HAR ÄNDÅ FÅTT LYX!
för jag har ordnat parfymträff och gått på klädbyten.

Bästa som finns, plus att man skrattar så mycket när man får höra alla historier om kläder och parfymer som på grund av olika anledningar måste ut ur hemmet.

Har också haft så många klädbyten nu att jag NÄSTAN TYCKER DET ÄR LIKA KUL att ge bort som att få.

Det är så skönt. Ut med de ratade kläderna och parfymerna - bums hem med er till någon som har förstånd att uppskatta er!

Detta rekommenderar jag alla att göra. Det är väldigt enkelt.
Här är en gammal artikel om hur det går till
http://www.dn.se/livsstil/atervinn-dina-gamla-plagg-byt-med-en-van/

YOU CAN DO IT! Unna dig!

Ps. Har du testat Chanel No 5. på länge? Från en ny flaska? Den luktar så gott och rent, som gammaldags tvål. Vet inte än om det är min doft, men det kan absolut vara min ibland-doft.

Nu blir det lite reklam

Denna vår har Panini hjälpt mig i livet så mycket!
Jag har varit så ledsen och om möjligt ännu mer ointresserad av matlagning än i vanliga fall.

Men Paninis middagslådor har gjort så att allt funkat, har till och med bjudit hem folk på middag massor av gånger.

Och det har varit gott och bra! Och kanske verkar dyrt men inte dyrare än olika hämtmat eller tröstköp av diverse andra produkter

TACK PANINI!
Idag blev det svamprisotto. den räckte till mig och Niki till middag och även till lunch imorgon för mig.

ps.

Detta är inte skrivet som del i något slags samarbete eller spons! Det är istället jag som sponsrar Panini med mina pengar, måste vara en av deras bästa kunder.
Jag får inte spons, jag är bara en ständigt hungrig copy som ger bort lovord gratis.

han härmar mig, tror jag.

Tillbaka i Stockholm igen, kommer inte se de här två på en månad eller så

Min nästa bok kommer i augusti, går att förboka redan nu!!!

förboka tex här: http://www.bokus.com/bok/9789129699227/nina-borjar-skolan/