Jobba internationellt.

Jag har frilansat som copy och skribent sedan 1999 med några avbrott här och där för barn och byråarbete. Jag älskar friheten i frilanseriet så det passar mig bra. Det tråkiga är avsaknaden av kollegor (samt trygghet, pensionssparande, betald semester och fast lön). Men imorgon ska jag få nycklar till min nya lokal så då får jag en sorts kollegor även om de också är frilansare och vi inte jobbar på samma projekt.

Ibland är min jobbvardag som igår:
Jag har ett möte med Sverige via Skype och får brief.

Sedan går jag och tänker på jobbet lite då och då under dagen medan jag gör annat, i alla fall om jag har barnen (skolan börjar inte igen förrän i morgon). Det låter kanske frustrerande att inte kunna jobba på riktigt och ibland är det just det men ibland är det helt okej och jag älskar att ha en nöt att klura på. Man får inte låta stressen ta en utan luta sig tillbaka och försöka lita på att hjärnan fixar allt nästan undermedvetet.

Igår på tunnelbanan frågade Vanja vad jag tänkte på, jag hade tydligen ett frånvarande uttryck i ansiktet. Jag säger för det mesta sanningen till mina barn så svarade "Åh, jag bara jobbar, det är så kul".

Jag har med mig en liten, liten anteckningsbok som jag skriver ner i. Sedan summerar jag allting i worddokument när barnen väl somnat och mailar till Sverige där folk vaknar medan jag sover. Så när jag vaknar igen väntar ofta feedbacken.

Jobbet igår var en av mina favorituppdrag - att hitta på payoff, SÅÅÅ KUL!
Själva uppdragen är alltid hemliga tills de är ute på marknaden och då känns de så långt bort att jag glömt dem.

ps. Apropå sanning till barnen så undrade Niki om jag trodde på tandfen och jag sa nej. Fast tandfen tydligen hittar hem till oss. Niki tyckte mest det var sorgligt att jag inte hade någon tro. Det verkade inte påverka hennes egen. Så som det ofta är med troende.

ps 2. En sorglig sak jag ofta tänker på är att min hjärna tycker att hjärnor ser så deppiga och nakna ut. Min hjärna skulle hellre se ut som Rosario Dawson. Det tycker den är helt rimligt. Det är också meta att det är just hjärnan som både tycker det och iakttar och så gott som hånar att den tycker det.