Deadline

Min deadline för utkast för nästa bok närmar sig. Det är ett kaos just nu, hur ska jag få ihop allt? Finns det någon röd tråd, någon framåtrörelse, går det att läsa? Läser Astrid Lindgren och Beverly Cleary och det är väl bra och ganska dåligt att jämföra sig med genier.

Som att lära sig simma och banna sig själv för att man inte får samma tider som Michael Phelps.

Varje minut jag inte skriver på boken känns det som om jag fuskar. Och varje minut jag skriver på boken tänker jag "funkar det här". Och just det funkar inte alls, man kan inte skriva så.

Man (eller i alla fall jag) måste in i ett tillstånd av glädje (eller annan stark känsla), samma barnsliga (barnslig på det allra bästa sättet - som i att komma åt sitt inre barn) tillstånd som när en 6-åring målar med vattenfärg eller ritar ett lejon som hänger i trapets (Niki ritade just det häromdagen, det är det ni ser på bilden ovan).

In other news mailade jag min första fröken häromdan. Jag tänker så mycket på hur det var att vara i 6-årsåldern att jag började tänka mer och mer även på henne.

Jag älskade min fröken. Tyckte så mycket om henne att det verkligen var en av de första stora kärlekarna. Och vet ni, jag fick svar och hon sa att hon också tyckt så mycket om vår klass. Jag ska svara henne snart och berätta vad som hände sen med de jag vet.

Här är jag sex år, min första dag i skolan. Jag ser så ensam ut. Det är skönt att komma ihåg att någon var där och såg mig, den som såg mig genom kameraobjektivet. Hej pappa. Det blev bra sen, jag älskade att gå i skolan.

Så många klasser jag gått i sen dess, så många klasskamrater jag haft och glömt. Men de här, de minns jag fast man bara ser mig och Ibbe tydligt framifrån. Men det är Jennifers rygg där bredvid Domme's. Och Mani och hans mamma som skymtar mellan dem. Och jag tror att det är Madde Englunds rygg tvärs över från mig.