Det var lite trögt i början, det där med kompisar.
Många var bortresta och vi visste inte riktigt hur vi skulle göra. Jag tänkte, lite naivt
Men mina barn var blyga och kände sig hämmade av att inte kunna uttrycka sig med samma lätthet som vanligt
Inte så konstigt.
Jag tog med dem till olika lekparker och var världens jobbigaste förälder när jag manade på dem att gå fram till olika barn, säga sitt namn och den enkla frågan "Would you like to play". Fler barn än man tror svarar nej! Snyft.
Men en dag på Union Square Playground hände det ofattbart underbara: Vanja hittade en jämngammal dansk tjej.
Sarah är nu en av hennes bästa kompisar. Så det är värt det att vara en jobbig mamma. På köpet fick vi lära känna resten av Sarahs familj, så win-win för alla.
Vi var hemma hos dem för sista gången i torsdags. Eller snarare sista gången i just den lägenhet som de nu lämnar för att flytta till en mindre.