Thanksgiving

Vi var på superfin thanksgiving i torsdags. Fick instruktion av värdinnan på vad vi skulle ta med. sage popovers med sage butter. Lät krångligt men det var typ tjockpannkaka med salvia i muffinsformar.  Så det klarade jag att fixa.

Man skulle säga vad man var tacksam för också och min lista är så lång. Jag fick korta ned den till Skype och min senaste kärlek: att åka skridskor.

Nästa dag åkte vi just skridskor:

Och igår också.  Igår åkte vi på The Standard. Många barn i pälsverk där. Dålig is. God choklad. Ska ni åka skridskor i New York rekommenderar vår familj Trump Rink i Central Park eller MacCarren rink i Williamsburg. Men vill ni se kändisar on ice är nog Standard bäst.

Idag åkte vi inte skridskor. Idag var det första advent så jag gick upp extra tidigt och lade julduk på bordet och tände ljus och gick och köpte pepparkakor.

Sedan fick jag bryt pga för mycket längtan till Sverige och alla jag saknar.
Gjorde det enda som funkar när det blir så: åkte upp till Central Park och tog en jättelång promenad, gungade lite och pratade med Sara som är i samma sits, fast i Los Angeles.

Saknar detta i Sverige:
Familj, vänner, ljus på kyrkogårdarna på Alla helgon, marsipangrisar, adventsstjärnor, barn som övar luciatågssånger på bussen och i vagnar, hela stämningen, kyrkor som är gamla på riktigt, lussebullar, sill, adventskalendern.

Deadline

Min deadline för utkast för nästa bok närmar sig. Det är ett kaos just nu, hur ska jag få ihop allt? Finns det någon röd tråd, någon framåtrörelse, går det att läsa? Läser Astrid Lindgren och Beverly Cleary och det är väl bra och ganska dåligt att jämföra sig med genier.

Som att lära sig simma och banna sig själv för att man inte får samma tider som Michael Phelps.

Varje minut jag inte skriver på boken känns det som om jag fuskar. Och varje minut jag skriver på boken tänker jag "funkar det här". Och just det funkar inte alls, man kan inte skriva så.

Man (eller i alla fall jag) måste in i ett tillstånd av glädje (eller annan stark känsla), samma barnsliga (barnslig på det allra bästa sättet - som i att komma åt sitt inre barn) tillstånd som när en 6-åring målar med vattenfärg eller ritar ett lejon som hänger i trapets (Niki ritade just det häromdagen, det är det ni ser på bilden ovan).

In other news mailade jag min första fröken häromdan. Jag tänker så mycket på hur det var att vara i 6-årsåldern att jag började tänka mer och mer även på henne.

Jag älskade min fröken. Tyckte så mycket om henne att det verkligen var en av de första stora kärlekarna. Och vet ni, jag fick svar och hon sa att hon också tyckt så mycket om vår klass. Jag ska svara henne snart och berätta vad som hände sen med de jag vet.

Här är jag sex år, min första dag i skolan. Jag ser så ensam ut. Det är skönt att komma ihåg att någon var där och såg mig, den som såg mig genom kameraobjektivet. Hej pappa. Det blev bra sen, jag älskade att gå i skolan.

Så många klasser jag gått i sen dess, så många klasskamrater jag haft och glömt. Men de här, de minns jag fast man bara ser mig och Ibbe tydligt framifrån. Men det är Jennifers rygg där bredvid Domme's. Och Mani och hans mamma som skymtar mellan dem. Och jag tror att det är Madde Englunds rygg tvärs över från mig.

Självtvivel vik hädan

Idag är en sådan dag när jag tycker att allt jag skriver blir urk.
Men ofta är det så dagen innan det lossnar. det är bara att jag blir stressad och vill att det bara ska flyta GULD ur fingrarna. But no. Har antagligen rört mig för lite.

Då blir det så här.
Imorgon ska jag promma mig till stories.

Meanwhile får ni gärna ge mig minnen från födelsedagar ni hade när ni var små.
Något särskilt minne? Bra eller dåligt?

Season's greetings

När man handlar här dagen före Thanksgiving säger de "Happy gobble, gobble" när man går ut genom dörren.

Jag försökte ta reda på varför och fann denna dubbla förklaring:

gob·ble 1  (gbl) v.  gob·bled, gob·bling, gob·bles v.tr. 1. To devour in greedy gulps. 2. To take greedily; grab: gobbled up the few remaining tickets. v.intr. To eat greedily or rapidly. [Frequentative of Middle English gobben, to drink greedily, probably from gobbe, lump, mouthful; see gob1.]

---

gob·ble 2  (gbl) n. The guttural, chortling sound of a male turkey. intr.v.  gob·bled, gob·bling, gob·bles To make this sound.

Mitt bästa, kanske enda skrivtips

Om du inte vet vad du ska skriva om eller hur du ska börja skriva, sno bara en mening rätt av någonstans ifrån. Och sen skriver du. När du har skrivit klart kan du gå tillbaka och skriva om första meningen så det blir något annat.  Och när du väl har ändrat den så har du inte snott längre.

Romantik!

Ni vet hur romantiskt det är med årsdagar när man liksom uppmärksammar varandra och den kärlek man har till varandra och tänker på åren som gått osv.

Anders och jag har varit ihop i 15 år nu tydligen, vår årsdag var 12 november 1999 när vi gick på vår första date, när vi bodde i varsin lägenhet på söder, innan vi flyttade ihop på Birger Jarlsgatan, innan vi fick Vanja och flyttade tillbaka till söder och innan vi separerade och blev ihop igen och fick Joel och flyttade till Lidingö och sen till London och fick Niki och Anders blev chef och jag fick min första bok utgiven och vi flyttade hit, till New York.

Allt detta har hänt under våra år ihop. Varje 12:e november är en årsring på vårt gemensamma träd (ni får gärna säg urk om just den Coelho-aktiga meningen).

Och det kan jag ärligen säga att ingen av oss kom ihåg att det var något speciellt den 12:e november i år.
Anders har varit i Seattle och London de senaste veckorna, åkt som en flipperkula mellan tidzonerna.

Men ikväll! Ikväll blir det romantik! Ikväll ska vi gå på Nitehawk och se Birdman.
Nitehawk är en sådan där bio som folk pratar om att de ska gå till när de flyttar in till stan!
På bilden nedan ser man hur många som verkligen gör verklighet av den tanke:

Men man kan till och med äta och dricka under föreställning! Fatta hur tidseffektiv daten blir!
hör av mig imorgon om hur romantiskt det var att se en film där Michael Keaton spelar en man som är en superhjälte som är en fågel.

Ps. Mitt bästa tips när du letar någon du vill leva med: satsa på någon som är rolig. För när du står där med livet fyllt av tvätt, läxor, deadlines, matlagning och leriga golv, då är det bra att den du lever med  viskar "Grey Gardens" till dig när er 6-åring går förbi med en tröja hopknuten som turban på huvudet.

En underbar syn

Tage läser min bok. 

Vintern

Arty bild, va? Det är jag som desperat laddar in solljus i november. Har hört att ni kämpar på i mörker och gråslask. Jobbigt! Här är det kallt men vackert. Vi planerar ännu en helg av skridskoglädje och varm choklad. På inköpslistan: Större termos och sittunderlag.

Idag var jag på writers celebration i Niki's klass. Älskade det!
Alla barnen hade gjort egna böcker med text och bilder. Ämnena varierade från "Daddy day", "My black cat" och "Going to the dog park" till "Going to China". Niki skrev om "Going to the movies with Vanja and grandma". Killen som skrev om sin resa till Kina var helt och hållet matfokuserad. Tyvärr har de ingen god Pezu (pizza) i den region av Kina han besökte. Mellan raderna anade jag en uppmaning till det stora landet i öst: skärp er!

Älskar barnteckningar, så explosiva och fullmatade med känsla och uttryck. Den svarta katten som inte ville ta ett bad.

Men bäst av allt: Nikis teckning av sin farmor med båda händerna fulla med buntar av hard, cold, green cash som skulle växlas in mot en av de viktigaste matupplevelserna i ett barns liv: Biopopcorn. Nu ska jag skriva ett kapitel i min nästa bok och sedan njuta av min bästa vietnamesiska mat just nu: pomelo och krabbsallad från An Choi (jag tänker alltid ansjovis) runt hörnet från lokalen.

Här är hela menyn om du vill låtsas att du är jag för en dag.

Ps. Om du låtsas att du är jag - glöm inte att du snart måste gå och hämta barn igen. Så jobba hårt medan du har chansen! Och kom ihåg att svara på alla frågorna du fick från din revisor! Och fakturera. Och städa ur skrivbordet som ska hämtas på kontoret. Skynda, skynda, du har två timmar på dig.

Ps. Bästa barnnamnen jag snubblat över på sistone: 1. Lizardo. 2. Atoma.

Om att kommentera här

Fick precis frågan om man måste ha google-konto för att kommentera här på bloggen och det behöver man absolut inte. Man scrollar ner den där grejen för inloggning bara:

Bild 1.

Bild 2.

Jag hoppas att ni har förstått. (kan ni säga dessa ord i ert huvud utan att lägga till "Javisst, Baloo!!!"?)

Jag kan det inte. 

Bok 2

Jag sitter och skriver på min nästa barnbok. Det är så svårt, hela tiden tänker jag att jag inte vet hur man gör – går jag över från handling till dialog på rätt sätt, vill någon läsa det här, hur ska jag få ihop det?

Och så tänker jag på Bokbryggan i Karlstad igen och tänker att det funkade ju att få ihop något där.

Innan jag började skriva bok hade jag aldrig problem med flödet. Aldrig. Det bara kom, hur mycket som helst. Nu är det trögare, svårare. Det är självtvivlet som sitter i vägen. Jag förstår folk som försöker dricka bort det men tror inte det skulle funka för mig – när man väl är full, skriver man verkligen då? Och fattar man vad man skrivit nästa dag? 

Jag tröstar mig lite med att många säger att andra boken är den svåraste. Jag hoppas det stämmer och har redan börjat skissa på bok tre och fyra.

Under tiden samlar jag bilder på mina förebilder och ledare i detta:

Soluppgång över savannen

En måndag (obs ganska ovanlig)

Varje morgon är en kamp när det gäller att få igång Niki. 

Och sedan är det kamp att komma på tåget till skolan. Den här morgonen gick det 6 tåg framför ögonen på oss innan vi lyckades klämma in oss på det sjunde. 

Efter lämning på skolan gick jag för att träffa en kompis och såg detta erbjudande. Har sedan dess undrat hur det där äpplet funkar.

Ida. Mycket bra person. 

Sedan märkte jag att jag hade glömt datorn hemma så fick åka tillbaka till W-burg och jobba. 

Det bara regnade och regnade. 

Sedan gick jag hem och bytte om. Och tog bussen. 

Sedan tog jag bussen

Mötte upp med Yvette

och Cecilia

Så bra måndag. 

De flesta måndagar är inte så. De flesta måndagar är superkorta jobbdagar, sedan hämtar jag och är med barn, lägger barn, tänker på barn, googlar lite och somnar. 

Så kallt här idag

Det enda som värmde upp var att träffa Jenny och Niklas.

Klockan är nästan 9 på kvällen. Anders är i London. Förra veckan var han i Seattle. 

Nu måste jag gå och storhandla. Så skönt att barnen är så stora att jag kan lämna dem hemma själva en stund.

Niki tappade sin ena framtand idag. Måste försöka hitta den så tandfén kan göra sin grej.

På rak fråga från Niki om jag trodde på tandfén sa jag nej. Det är dock inget vare sig Niki eller tandfén tycker spelar någon större roll så länge tanden ersätts med hard cold cash innan gryningen.

Idag!

Sist jag flög från Sverige visades den här härliga kartan ombord på planet. 

Det var som att vi färdades mellan just metropolerna Karlstad och New York, fast jag flög från Stockholm. 

Jag älskar den där kartan extra mycket idag när Stora Bokbryggan i Karlstad har sin introduktionskväll inför årets projekt. 

Så otroligt hedrad och glad över att ha min bok med i det här förnämliga sammanhanget! Här är arbetsgruppen som leder Stora Bokbryggan-projektet:

Stor kärlek och glädje till alla er inblandade bibliotekarier, förskolepedagoger, klasslärare, barn och föräldrar. 

Det är ni som är den där berömda solen i Karlstad, värmer hela vägen hit till New York där vintern just knäppte till.

Att bo utomlands

de här pluttarna ni kan klicka in när ni läser

här under - ni vet ja nej jag har läst och förstått - blir så glad när ni gör det.

Årets låt hann precis in här i slutet av 2014

Mitt nya kontor

De dagar jag har möjlighet att jobba längre pass sitter jag helst på Met. Varje gång ser man något nytt. Idag detta underbara gamla krus.

När världen känns snäll

Vanja fyller år imorgon och har önskat sig eyeliner. Så jag gick och köpte en extra bra, men sen glömde jag Sephora-påsen med kvitto och eyeliner någonstans på stan. Ringde runt och frågade i butiker jag besökt, men tyvärr; borta.

Det är ändå NYC liksom. Saker försvinner väl eller plockas upp av någon.

Men jag gick precis in på Barnes & Noble och frågade i informationsdisken och någon snäll människa hade hittat den och lämnat in den!

Och igår på kvällen fick jag och Niki och Vanja en hel påse muffins från butiken för vi köper kaffe, för de skulle precis stänga för dagen.

Sånt man aldrig skulle tro hända i den hör stan händer precis hela tiden.

Sak jag skulle ÄLSKA!

Om ni ser min bok "Ett väldigt bra litet djur" någonstans (hemma hos dig/ på bibblan/ hos andra/i bokhandel/i händerna på ett barn) och vill göra mig glad - skicka SUPERDUPERGÄRNA bild! Obs att din bild kan hamna här på bloggen.

emilieguner snabel-a gmail.com

HOPPAS!!!!

Snöleoparden på Central Park Zoo

Förra veckan var vi i central park, både på zoo och på Trumps skridskobana som alla fortfarande kallar Wollman-rink som den hette förut för pengar kan inte köpa allt. Det är så kul att åka skridskor där bland alla skyskrapor, älskar det.

Vi var på zoo också och såg snöleoparden på supernära håll. En guide berättade att hannen (som är den av deras två snöleoparder man får se ute) bodde på Zoo i Berlin förut men att han fick komma till NYC för han hade så bra arvsanlag. Hannen de hade tidigare och honan gillade inte varandra så det blev inga ungar. Men exil-tysken gick hem och förra året fick de tvillingungar.

Guiden sa också att snöleoparden kan använda sin långa, lurviga svans som en scarf runt ansiktet när det blir riktigt kallt. Sedan tillade hon "He really likes the scent of Calvin Klein's "Obsession" too. We don't know why, but he just does."

Älskar den sortens trivia. Älskar.

Nu börjar det

För 13 år sedan trodde jag att bebisen jag hade i magen skulle födas runt Lucia. Ca en månad till från den här dagen. Men vid rutinkontroll konstaterades att hon var så liten. Så hon fick komma ut nästa dag - 15 november 2001.

Imorgon fyller alltså vår lilla, lilla unge 13. Nu börjar de, tonåren. Kommer hålla på till Niki fyller 20, 2027.

Håll i hatten Anders Frostenson.




Älskar dig, Vanja Frostenson. Allt blev bättre från och med imorgon för 13 år sen.

av plötslig diskretionsstress gjorde jag Vanjas kompis anonym - kanske ville hen inte vara med på internet?
Blå skoskydd däremot - alltid i bild!

Ville lägga upp en nytagen bild på Vanja men frågade om tillstånd och fick nej. Därför denna bild från förra året på henne och världens bästa Thomas som fyller år samma dag.