Bråkade imorse med mina föräldrar.
De tyckte jag var orealistisk som ville flytta från Lidingö.
"Du kommer aldrig ha råd att bo i stan" sa de.
Jag tänker att det borde gå. Eftersom Sverige är ett dyrt land att bo i och dyrast är det i Stockholm. Och bland de dyraste ställena i Stockholm är Lidingö. Och bland de dyraste ställena i Lidingö är Hersby. Där vi nu bor.
Jag tänker att det borde gå.
Behöver inte bo så stort.
Wednesday, August 26, 2015
Kändes som jag var med i Woody Allen-film
Det här roliga hände mig:
Jag var med i en mailinglista med ett tiotal fruktansvärt smarta, roliga, belästa, komplexa och intressanta engelskspråkiga kvinnor.
Jag var tvungen att gå ur den för det enda jag ville göra vara att läsa deras inlägg och det åt upp all min tid!
Jag kände också att jag inte riktigt kunde prestera inlägg på de andras nivå.
Sedan jag gick ur gruppen har en av dem gjort Transparent, en annan också blivit nominerad till Emmy och en tredje har fått förskott på en miljon dollar för sin debutroman.
Så roligt just det där att jag inte riktigt tyckte jag var på deras nivå.
Can't touch this!
Thursday, August 20, 2015
Snart åker vi tillbaka till New York - känslostatus inför det.
Joel längtar redan.
Niki verkar tycka både USA och Sverige funkar.
Jag vill inte åka från Sverige.
Sunday, August 16, 2015
Saturday, August 15, 2015
Bilder från igår
Åkte till Gripsholm med mamma, pappa och Niki.
Det var en dag efter mammas och pappas 44-åriga bröllopsdag. Inte för att de gjorde så stor grej av sitt bröllop. De gifte sig fredag den 13:e, med vittnen de aldrig förut träffat. Gick bra ändå.
Du kan fråga pappa om du inte tror på att vaniljhjärtan är en foodgroup.
När jag ser dem tänker jag att exakt så där hade vi det också. Blir så glad av det.
Testar om det piper när hon drar i pipskägget.
Mamma! <3
Tänker mig detta som omslaget till valfri brittisk roman om uppväxt.
Friday, August 14, 2015
Köpt läppstift
Har köpt mitt första läppstift. Det är aldrig för sent att göra drastiska förändringar i sitt liv!
Thursday, August 13, 2015
Folk jag träffat idag
Jenny!
Nina!
Min dotter Niki i svart och min brorsdotter Rut i vitt.
Min brorson Måns.
Lena!
Berno!
Det är som att tänka på rymden
Hur ska Jag veta om Jag klarar spelet utan
hjälp utan att öppna och, ifall Jag inte klarar det, varifrån får Jag hjälpen?
Att besöka sin hemstad när man bor utomlands
Nu har vi bott i New York i två år och allt börjar verkligen falla på plats. Joel har det bättre än han någonsin haft det, i sitt unga liv, Niki trivs, Anders trivs och Vanja ska snart börja ny bra skola och kommer säkert också börja trivas.
Så återstår: jag.
Jag har det bra i vår urfina lägenhet i världens mest spännande stad och jag har roliga jobbuppgifter och min familj och vänner.
Och nu kommer dessutom några av mina favoritpersoner i världen vara i New York också! (mer om det senare).
Men ändå, det är ännu inte min stad.
Inte som Stockholm är min stad.
Varje steg jag tar i Stockholm känner jag att det är min stad. Min inre GPS funkar. Varje gata kan jag se i flera lager, över de 40+ år jag bott här.
På den där gatstumpen gick jag och Sara med en femkrona inuti varsin hårt hårt knuten hand första gången vi fick det otroliga förtroendet att själva få gå och handla två liter mjölk till dagis (skulle nog aldrig hända idag?).
Över den där bron gick jag med Lloyd Cole i lurarna på väg mot ett möte med en kille som jag var övertygad om skulle göra slut med mig (det gjorde han).
I den där skrevan bakom högstadiet gömde vi en flaska gin till avslutningen i nian.
Jag älskar att gå runt i Stockholm och ha alla lager med mig. Jag älskar att känna mig hemma, att ha min mark under fötterna, att springa på folk jag känner och nästan lika bra: att se folk jag känt genom livet som jag inte nödvändigtvis behöver hälsa på.
Jag älskar Djurgårdskanalen mer än jag älskat något hem jag bott i. Jag älskar humlans lövtak. Jag älskar till och med att gå på Grönan en fullpackad solig lördag i augusti innan skolan börjar.
Fikade just med Jenny (en sak som jag även gjort i New York!)
Jag älskar att vara i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Det är min stad.
Ska jobba vidare på att försöka få samma känslor av New York. Kanske kan det också bli min stad. I färre lager, men likväl med lager. Ska ägna hela kommande år åt detta. Och när jag en gång flyttar tillbaka till Sverige vill jag inte bo i förorten. Jag vill bo i stan stan stan stan.
Så återstår: jag.
Jag har det bra i vår urfina lägenhet i världens mest spännande stad och jag har roliga jobbuppgifter och min familj och vänner.
Och nu kommer dessutom några av mina favoritpersoner i världen vara i New York också! (mer om det senare).
Men ändå, det är ännu inte min stad.
Inte som Stockholm är min stad.
Varje steg jag tar i Stockholm känner jag att det är min stad. Min inre GPS funkar. Varje gata kan jag se i flera lager, över de 40+ år jag bott här.
På den där gatstumpen gick jag och Sara med en femkrona inuti varsin hårt hårt knuten hand första gången vi fick det otroliga förtroendet att själva få gå och handla två liter mjölk till dagis (skulle nog aldrig hända idag?).
Över den där bron gick jag med Lloyd Cole i lurarna på väg mot ett möte med en kille som jag var övertygad om skulle göra slut med mig (det gjorde han).
I den där skrevan bakom högstadiet gömde vi en flaska gin till avslutningen i nian.
Jag älskar att gå runt i Stockholm och ha alla lager med mig. Jag älskar att känna mig hemma, att ha min mark under fötterna, att springa på folk jag känner och nästan lika bra: att se folk jag känt genom livet som jag inte nödvändigtvis behöver hälsa på.
Jag älskar Djurgårdskanalen mer än jag älskat något hem jag bott i. Jag älskar humlans lövtak. Jag älskar till och med att gå på Grönan en fullpackad solig lördag i augusti innan skolan börjar.
Fikade just med Jenny (en sak som jag även gjort i New York!)
Jag älskar att vara i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Det är min stad.
Ska jobba vidare på att försöka få samma känslor av New York. Kanske kan det också bli min stad. I färre lager, men likväl med lager. Ska ägna hela kommande år åt detta. Och när jag en gång flyttar tillbaka till Sverige vill jag inte bo i förorten. Jag vill bo i stan stan stan stan.
Imorgon ska jag hälsa på den här!
Lejonet på Gripsholm! Så peppad!
Han har fått mig på bättre humör många gånger förut i mitt liv.
Har tidigare visat honom för ett flertal amerikanska
ynglingar jag velat imponera på.
En av dem skrev i sin resedagbok:
The next day Paul hung out with Marie and Ian and I were picked up by Emi and her father. Mr. Guner is a good egg-- humble and curious and funny. He drove us out of town to a small church for some historical sightseeing, treated us to lunch (beef stroganoff, mmm), and took us to Gripsholm, a giant Castle that has been converted into an art museum. The highlight, by far, was the infamous Gripsholm Lion, a sight that can only be conveyed through pictures. After laughing uncontrollably for about 20 minutes, we packed it up and drove back to Stockholm. I love driving. Someday I hope to drive around the world. I digress.
Många är arga på mig!
Jag har fått ta emot klagomål på den här bloggen!
Senast idag fick jag från nära och kär vän höra att "expatte struntar jag i nu för den uppdaterar du ju fan aldrig".
Även från andra har jag fått höra att det är dålig stil. Att de visserligen kan läsa engelska men att de föredrar expatte framför lftec.blogspot.com
Jag har tagit till mig av denna stenhårda kritik.
Jag kommer framöver posta på expatte minst en gång om dagen.
Senast idag fick jag från nära och kär vän höra att "expatte struntar jag i nu för den uppdaterar du ju fan aldrig".
Även från andra har jag fått höra att det är dålig stil. Att de visserligen kan läsa engelska men att de föredrar expatte framför lftec.blogspot.com
Jag har tagit till mig av denna stenhårda kritik.
Jag kommer framöver posta på expatte minst en gång om dagen.
Subscribe to:
Posts (Atom)