Norwegian älskar New York

Kvällens flygning delayed till 3 på morgonen. Kommer liksom aldrig härifrån.
finns värre ställen att vara stuck än nyc men ändå, jag har folk jag behöver träffa!

Hi Alert

Vaknar minst 4 ggr varje natt, klarvaken. Kollar på mobilen om det är dags att gå upp.

Inatt var vaktiderna 11:30, 2:00. 3:32 och 5:10. Gick upp på riktigt vid 6.

Lite som amningsnätterna men utan oxytocinet.

Har inlett träningsprojektet Walk the wire nu, där jag går på rullband lika länge som ett avsnitt av the Wire. Så gick ner till gymet vid 7.

Gotta keep the devil down in the hole bäst man kan.

Älska felhörning

Till häromdagen hade jag obekymrat sjungit med i Megan Traynors mansföraktande låt "Your lips are moving" i raderna "I might be young but I ain't stupid". Bara det att jag sjungit "I might be dumb, but I ain't stupid" vilket bevisar att jag är båda.

Loves it!

Pratade om detta med barnen igår och då skrattade Joel och sa att han i nästan hela sitt liv trott att smalbenet hette smörbenet.

Älskar det så mycket. Smörbenet.

We might be dumb, but we ain't stupid.

Mitt i allt undrar jag fortfarande så mycket kring detta.

VAD SKA DE HITTA I TUTANKHAMONS GRAV?

Och varför tar det så lång tid????

http://news.nationalgeographic.com/2015/11/151128-tut-tomb-scans-hidden-chambers/

Nä.

Bara för att man bokat resa massor av vecka i förväg och extra dyra biljetter och sagt hejdå till alla och längtat sig sönder så ska man inte tro att man verkligen kommer flyga som bestämt.

Nä, för just den eftermiddag då man förberett sig blå för avfärd får man istället ett SMS från Norwegian:

Mmmm, planet är inställt och att de har flyttat ens flight till ny avgång 4 på morgonen två dagar senare.

Så jag är kvar.

Ska försöka göra det bästa av det. För er som inte ännu vet vad det bästa i detta fallet är kan ni få recept:

1. varmt bad
2. mat
3. rödvin
4. Beverly Hills chihuahua med barnen.

the anti-klimax.

Idag är första dagen i resten av mitt liv

Kommer ni ihåg den raden? Straight från toabåsens klottervägg. Kändes djupt när man var, vet inte, 8?

Men så känns det för mig idag. Idag flyttar jag tillbaka till Sverige, om än tillfälligt. Till mitt nya särboliv med ett barn på söder med resten av familjen i NYC.

Tvingar gång på gång de stora barnen att lova att de tittar ordentligt när de ska gå över gator.
Cykla i NYC vill jag helst inte att de ska göra alls fast cykel är det bästa som finns.

Oron som kommer med kärleken. Man måste försöka jobba emot den men ibland är det för svårt.

Bästa tv:n

Sarah & Simon <3 <3 <3 <3

"Finns det något jag kan göra?"

Flyttar tillbaka till Sverige på ett tag på måndag för jag måste vara nära mina föräldrar när pappa är sjuk. Tar med mig Niki men Joel och Vanja och Anders stannar i New York.

Så svår situation, går sönder när jag tänker på det.
Men måste göra så här.

Så splittrad av allt och det måste märkas för många ser sorgset på mig och frågar "Finns det något jag kan göra?"

Det är så fint frågat men nej, det gör det nog inte. Förutom en grej.

Det enda jag verkligen kunnat komma på som skulle hjälpt i den här situationen var om vi kunnat få komma in hos våra grannar när de var bortresta över jul, för att få låna deras dansspel hemma hos dem några timmar.

Men den önskan är liksom för weird. "Kan vi få nycklar till er så vi kan dansa hemma hos er när ni firar jul?"

Så nej, det finns nog inget någon annan kan göra just nu. Men tack för omtanken.

Ps. Om du är i sorg, var inte rädd för att fråga mig om du kan få låna mitt hem när jag är borta på jullunch. Vi har tyvärr inga dansspel, men vi har fin utsikt och massor av bra böcker.

Många undrar hur det går för barnen med språket

Efter 2,5 år i USA pratar barnen fortfarande mest svenska hemma med bibehållet perfekt uttal.
Men de säger saker som ingen Sverigeboende svensktalande skulle.

Till exempel hade Anders och Niki köpt julgran som var lika hög som Niki är lång.
Joel kommer hem, tittar beundrande på granen och säger uppskattande: Åh, vilket fint träd ni har köpt.

Från Niki fick jag julkort med det fina budskapet Göd jul!

Kort om min pappa

Älskar denne man så mycket. Här i början kände vi inte varandra så väl än, men det ordnade sig. 

Min pappa har aldrig kört kvalitetstid. Han är bara alltid i närheten, men han håller på med sitt. Man får dock gärna avbryta honom exakt när som helst för att fråga vad man vill till exempel om Stockholm, historia, kungar, konst eller ord. 

De böcker han helst läser är Svenska adelns ättartavlor. Det är märkligt eftersom han inte tycker adelsskapet eller klassamhället är en bra idé. Men eftersom han är intresserad av människor frossar han även i den svenska adelns öden. Och det är bra för mig, för sedan återberättar han de konstigaste livshistorierna och jag älskar det.

Han är bra på att laga mat. Han ger matlagningen sin fulla uppmärksamhet förutom öronen för han lyssnar alltid på radio när han lagar mat. 

När jag tänker på min barndom ser jag pappa i köket stekandes pannkakor medan dagens eko kvart i fem står på i bakgrunden. 

Han blir arg när han går in i saker, på det sättet som ett barn blir argt. Han säger fortfarande dumma stol. 

Men han blir också glad lika lätt. Han blir tex glad när det står 22:22 på klockor och han råkar se det. 

Han blir också glad varje gång han ser någon han tycker om. Alltså jätteglad. "Åh där är du ju" säger han och man blir själv glad att det är en så stor grej för honom. 

Han gillar verkligen barn. Och barn gillar honom. 

Så här var det att växa upp med honom (på bilden dock illustrerat av pappa med min dotter, brorson och brorsdotter):

invandrare utvandrare

man lämnar alltid någon/några bakom sig rent geografiskt som ändå alltid är med en inuti - i fel världsdel, i fel tidszon, i fel.

det går inte att förhålla sig oberörd till detta

det är människans historia
det gör det inte lättare

Försöker jobba upp någon slags julstämning

Häromdagen tände vi ljus inuti pepparkakshuset. Kom på att vi gjort just detta när jag redan var på väg till lämning på skolan. Sprang väldigt fort tillbaka till ett hem som luktade bränd peppis men stod kvar. 

En glad nyhet bland allt det sorgsna

Det var ju inte något jag tänkt skulle hända oss  - att jag och Anders skulle bli särbos och att jag dessutom under en längre tid skulle bo ifrån mina stora barn men nu är det så här.

Jag vaknar på nätterna och vet inte vilket land jag är i eller med vilka familjemedlemmar.
Men en rolig sak har hänt mitt i allt detta.

När jag landade i New York i förrgår såg jag en så rolig sak. Jag hade fått stipendium! Från Svenska författarfonden. Så, så lycklig över detta.

Livet

Blanketterna från Stockholms stad är ordnade alfabetiskt. Så många liv man genast slängs in i när man tänker på att man hamnar exakt här oavsett om man ska lämna uppgifter om oljecistern som tagits ur bruk, ansöker om Riksfärdstjänst (låter lyxigt eller hur), ska anmäla skada eller bara meddela skolan att man flyttat. 

ps. Ja, jag kollar ibland nakna yogagurus. det gör väl alla. 

Pappa och Sveriges låntagare

Jag har jobbat med att skriva ungefär sedan jag trodde att jag skulle försörja mig som grafisk formgivare vilket var vad jag utbildats till. 

Men det var så mycket roligare, för mig i alla fall, att skriva! Jag trodde bara inte man kunde försörja sig på det. Och det var ju lite fel och lite rätt. Det är svårt att försörja sig på att skriva. Lite lättare om man skriver reklam. Så jag har blandat olika sorters skriv från exakt samma sorts hjärna i över 20 år nu. 

Få svenska författare förutom bästsäljarna kan försörja sig på böckerna.  Det är bara så det är, man får vara glad att man ens ges ut och att någon vill köpa det man skrivit.

Man får också in lite pengar om ens böcker lånas ut på bibliotek. I år fick jag 967,04 kr!

Jag använde mesta delen av just de pengarna till att bjuda min pappa på lunch på Met. Vi tackade Sveriges låntagare. Jag vill göra det nu igen. Tack Sveriges låntagare! Vilken fin stund vi fick tack vare er. Jag kommer alltid minnas just de hundralapparnas värde.

Blir också glad när jag tänker på hur mycket böcker jag lånat genom livet. hoppas plinget de genererade möjliggjort många andras viktiga luncher och annat nödvändigt.

skulle vilja ha en lista på sådana luncher sedan 1954. Det är tydligen sedan dess biblioteksersättningen har funnits.

TBT Video!

För tre år sedan på dagen spelade vi in denna musikvideo med familjehiten

"HAN KOKETTERAR MED SIN DUMHET"

In the works