Älskar denne man så mycket. Här i början kände vi inte varandra så väl än, men det ordnade sig.
Min pappa har aldrig kört kvalitetstid. Han är bara alltid i närheten, men han håller på med sitt. Man får dock gärna avbryta honom exakt när som helst för att fråga vad man vill till exempel om Stockholm, historia, kungar, konst eller ord.
De böcker han helst läser är Svenska adelns ättartavlor. Det är märkligt eftersom han inte tycker adelsskapet eller klassamhället är en bra idé. Men eftersom han är intresserad av människor frossar han även i den svenska adelns öden. Och det är bra för mig, för sedan återberättar han de konstigaste livshistorierna och jag älskar det.
Han är bra på att laga mat. Han ger matlagningen sin fulla uppmärksamhet förutom öronen för han lyssnar alltid på radio när han lagar mat.
När jag tänker på min barndom ser jag pappa i köket stekandes pannkakor medan dagens eko kvart i fem står på i bakgrunden.
Han blir arg när han går in i saker, på det sättet som ett barn blir argt. Han säger fortfarande dumma stol.
Men han blir också glad lika lätt. Han blir tex glad när det står 22:22 på klockor och han råkar se det.
Han blir också glad varje gång han ser någon han tycker om. Alltså jätteglad. "Åh där är du ju" säger han och man blir själv glad att det är en så stor grej för honom.
Han gillar verkligen barn. Och barn gillar honom.
Så här var det att växa upp med honom (på bilden dock illustrerat av pappa med min dotter, brorson och brorsdotter):
No comments:
Post a Comment