På andra sidan tunneln

Fick häromdagen frågan vad jag tycker om i New York nu när jag är i Stockholm och vad jag saknar från Stockholm när jag är i New York (bortsett från sådant som vänner och familj på respektive plats).


Vad jag älskar med Stockholm som New York inte har

Känslan av att himlen är öppen och oändlig

Stjärnhimlen ( i New York har jag aldrig sett stjärnor)

Djurgården

Gärdet

Rosendal

Skansen

Att gå nerför Katarinavägen

Prins Eugens kök på Waldermarsudde

Humlegården

Teatergrillens röda soffor

Den kvittriga luften på våren när man kan höra ett enda flygplan på väg någonstans ( i new york är det andra ljud: flygplan, helikoptrar, sirener, båtar, bilar, byggen, med bilstereon)

Barn som helt själva knatar runt med ryggsäck på väg någonstans

Gårdar där barn är ute och leker själva

Att barnen inte behöver öva på att gömma sig i garderober pga befogad skolsniperskräck

Känslan av att det är min stad


Vad jag älskar med New York som Stockholm inte har 

Känslan av att det är här det händer, vad "det" än är

Alla olika nationaliteter, etniciteter, klasstillhörigheter, trostillhörigheter sida vid sida, huller om buller sedan flera generationer

Nora Ephron-typer

Zabar's

Barnes & Noble

Central Park

Museerna

Att olika åsikter inom ett sällskap inte behöver jämkas

McNally Jackson

Fresh

Empire State Building och alla olika färgkodningar

Spontana komplimanger som främlingar ger varandra

Fler vackra dagar än urkiga i november, december, januari, februari, mars

Alla bilar med nedrullade fönsterrutor där salsamusiken läcker ut

Barn i skoluniform som går på raka led på väg på utflykt

Att entertainment tas på sådant allvar