är mycket svårt.
att inse att man aldrig kommer återse den man älskat så mycket helt omöjligt.
men det händer också bra saker. Niki trivs i sin nya skola och verkar genast få nya kompisar. Jag var ute på lokal igår och dansade och kom ihåg hur mycket jag älskar att dansa.
Solen lyser upp ett iskallt vintervackert Stockholm.
Jag har någon slags arbetsro.
Imorgon åker Anders och våra stora barn på minisemester till Florida och jag är så glad för de kommer ha det så bra.
Så många vänner och bekanta har hört av sig med kärleksfulla och varma ord om pappa och till oss sörjande. Känner mig uppfångad i ett vänligt nät av omtanke.
Blir inbjuden på roliga saker, oftast med inledningen "vet inte om det är rätt läge för dig med det här nu, men..." och blir så glad. så många fina människor det finns, helt otroligt.
No comments:
Post a Comment