Jag minns hur mycket jag längtade efter att få börja skolan och hur magiskt det var när det äntligen var dags. Hur fin vår fröken var och hur mysigt det var att gå till skolan. Hur roligt det var att få lära sig alla bokstäver och hur hemskt det var att öva skrivstil. De personerna som gick i den första klassen, så viktiga de var.
Idag träffade jag min första fröken Eva igen, det var 35 år sedan vi senast sågs. Så länge sedan och ändå så otroligt välbekant.
Hon kom ihåg att jag satt under min bänk och sög på tummen i ettan. Mina föräldrar låg i skilsmässa, jag hade massa påsar med mig, med allt jag eventuellt skulle behöva ha med mig vart jag än skulle.
Skolan var trygghet och glädje för mig.
här är vi då, för länge sedan, i Kista. jag sitter längst ner i vänstra hörnet med min mon chi chi-nyckelring, så stolt över att ha egen nyckel hem.
No comments:
Post a Comment