vad göra

jag är så ledsen och vilsen.

jag måste ta något slags beslut inom de närmaste två veckorna om var vi ska bo nästa skolår.

i nyc eller i stockholm.

oavsett måste vi flytta men just det oroar mig inte så mycket även om det är bökigt, det är bara praktiska grejer, det löser sig.

men ska jag fortsätta på den här inslagna barnboksförfattargrejen? 

det är så ensamt och osäkert att frilansa och skriva. även om det också är underbart med friheten för en rastlös människa som ständigt måste ut och gå bland träd.

borde jag snarare försöka hitta ett sammanhang med människor, ett vanligt jobb att gå till, struktur och fasta rutiner? för att inte tala om betald semester och pensionssparande.

Dock: jag ger alltid upp för snabbt. så borde väl inte släppa böckerna än. Det är nog bara att gneta på, bygga författarskap, ut och besöka skolor osv.

så ja, medelålderskris:

vad ska jobba med, kommer jag kunna försörja mig, var ska vi bo upphöjt till 2 eftersom det inte handlar om stad eller förort utan om 2 olika kontinenter med respektive fördelar och nackdelar.

om ni har några förslag, skriv dem gärna i kommentarsfältet. 

pappas sökare

ärvde pappas kamera. ser nu världen bokstavligen så som han såg den - genom samma sökare.

att det heter sökare, det man ser genom när man ska ta en bild.

Det är vad jag gör nu, hela tiden. söker.

hittar spår av pappa överallt.

snubblar över hans ordvitsar:  "Hellre skypa än psyka".

saknar honom så det svartnar.

saknar man och barn också såklart, men dem kommer jag snart se igen, krama igen.

aldrig mer få krama pappa, aldrig mer få sjunka in i hans varma mjuka famn och få en klapp över kinden med hans alltid något skrovliga hand. aldrig mer få se honom sitta vid ugnsluckan medan han lyssnar på radion och tittar in på potatisgratängen så den blir tillräckligt guldig. aldrig mer få retas med honom aldrig mer få höra skrattet eller se glädjen i hans ögon när han ser sina barnbarn.

hur ska jag klara detta. jag är ändå vuxen, detta händer alla. men alla har inte haft den här pappan.

jag får söka vidare. på något sätt ska det gå.

flyga drake

kadonk

så pank just nu.
väntar på fakturor som ska betalas in men som pga strul försenats.
går hela tiden in på mina två bankappar (en för sverige, en för usa) och kollar.
nada.

varje gång jag knappar in på appen tänker jag bara ett enda ord: KADONK.
det är känslan jag längtar efter, när det återigen finns pengar på kontot.

som innan internetbankerna fanns och jag stod vid bankomaten 00.01 de nätter studiemedlet skulle betalas ut.

same same, but different.

det som funkar för mig

dans.
att röra sig (och då menar jag mig) till musik.

gick alltså idag på zumba.
funkade.

triggervarning

saker man inte vet att man ska bryta ihop över:

att fylla i ledighetsansökan för att ens barn ska gå på sin morfars begravning.

lappen lämnades sedan in skrynklig och ynklig. som inlämnaren.

Har inga husdjur

Men för att min skrivare ska skriva ut måste man ömsint hålla upp dess bakre vänstra hörn. Gulligt. Närmaste jag kommer att ha husdjur.

Inte kristen, men

Denna är så fin. Finns i Storkyrkan.

Vem är det?

Man kan tro att detta är en bild på min mamma och min bror men det är precis lika mycket en bild på pappa och hans vanliga effekt på sällskapet. 

Vad jag unnat mig

detta har alltså hänt sen januari: en älskad älskad människa är död + jag har tvingats till en ofrivillig om än tillfällig uppslitande skilsmässa från man och två barn, försöker trösta min egen ledsna mamma + min ledsna 8-åring och fixa mig själv och jobb och flytt mitt i allt.

so well, jag har unnat mig!
det gör skillnad. 

detta har jag unnat mig:

ett par nya jeans 

ny kappa EJ PÅ REA

hotellfrukost ibland

hudkräm, investerade i både dag- och nattkräm, vill nu plussa på med ögonkräm

bullar - fabriques

kvalitetschoklad

färdiga middagar från panini (rekommenderar verkligen dessa)

yllesockor
eltandborste

dyraste lyxen: lagning av tand som gått sönder pga konsumtion av ahlgrens bilar. tandläkaren varnade även för Polly.

6 veckor

Nu har det gått sex veckor utan att jag träffat mina stora barn eller min man.

JAG REKOMMENDERAR INTE DETTA LEVNADSSÄTT.

helvete vad jag saknar/längtar efter dem.

bilder från pappas dator

jag och niki

pappa och mina barn

jag och anders helt supernygifta

pappa. fatta hur tråkigt allt är utan denne underbare person!!!!

War games

Behöver pga anledning kunna komma in i pappas dator.
Han har en liten pepparkaksgubbe som symbol men vad är hans inloggningslösen?
Nobody knows.

Det är som i war games.
JOSHUA.

åh om jag bara kunde knäcka detta.

uppdatering: ringde applesupporten som hjälpte mig.

Årskort

Har alltid varit en stor förespråkare av årskort.
Har köpt två årskort 2016.

Ett på moderna museet, som två veckor senare införde fri entré.
Det andra till Eriksdalsbadet som nu har stängt tillsvidare pga brand.

Yeah.

för vi längtar efter dig

Igår när mamma och jag lämnat av lite grejer hemma hos mig och kom för tidigt tillbaka till Skansen för att hämta Niki föreslog jag att vi bara skulle ta en tur med bilden längre ut på Djurgården,

Och då blev det så att först var det väldigt mysigt och vackert men sedan kom vi till en väg som plötsligt tog slut  - eller det var ett konstigt hål med flit i vägen så bara bussar skulle kunna ta sig fram. Det var helt stopp.

MAN KUNDE INTE KÖRA FRAMÅT PÅ DET SÄTT MAN TÄNKT SIG.

den tänkta vägen fram var helt stängd.

istället fick vi backa ytterst långsamt och försiktigt i ca 200 meter och hoppas att det inte skulle komma fler bilar eller en buss på den smala vägen, Den enda trösten var vårt stöttande och påhejande av varandra.

Det var inte roligt, men framför allt: när livet ska servera en metaforer, måste de vara så pinsamt övertydliga?


och i huvudet sitter sven bertil taube och sjunger Pappa, kom hem.

Arv

Önskar verkligen att situationen var annorlunda, vill inte ha något djävla arv efter pappa eftersom det förutsätter något så outhärdligt som det vi nu går igenom.

Men nu har jag i alla fall fått ärva pappas kamera. Så detta blir mitt nyårslöfte: att bemästra den.