Oväntad syn på kyrkogården

Illustrerade med emfas here today, gone tomorrow. 

Nästa dag var de i Snö-Nangiala. 

sak ingen sa för 20 år sen

Men nu, jämt, innan man släcker lampan för kvällen:

"Du har väl ställt telefonen?"

kan inte sova

var ska vi bo, hur ska vi bo, när säljer de huset vi bor i, vad är jag skyldig i skatt, var skattar jag för det jag tjänar här, hur ska allt bli, var hör jag hemma, när ska jag känna mig lugn igen.

och så allt det andra som jag inte heller kan sluta tänka på men inte skriver här.

det enda som lugnar är björnarna.
och att gå långt och fort bland träd.
och att vara på museum där allt redan hänt.

tvåspråkigheten

Niki blandar språken mest av barnen. Helt obehindrat och obekymrat.

Hon sjöng just en sång för mig om hur bra livet är när man slipper kläder.

"Naket är bäst, naket är bäst. 

när man är naken kan man ha vatten 

direkt i sin belly button 

naket är bäst. "

snabb tur till stockholm

Var i Sverige väldigt snabbt för att gå på två olika begravningar för vänner till familjen. Samma kapell, dagarna efter varandra. 

dag 1. 

dag 2. 

Återsåg många av min barndoms viktigaste människor. 

så sorgligt, fint, allting i en enda blandning. 

Misshandlad av vintern

Vinter i New York är INGENTING mot vinter hemma. New Yorkers har ingen rätt att klaga på vintern alls tycker jag. Det är ljust, fint, god luft och sa jag att det är ljust? Hela långa dagen.

Dock ganska halt. Här ser ni hur det går för armar om man försöker rädda sig vid trappfall. Det blir trappfail. För att inte tala om blåmärkena jag har på rygg och länd. 

Death becomes her

Jag var på Death becomes her - en utställning på Met om sorgklädsel. Det var ju intressant och så men mest intressant av allt var den här bilden.

Det är ett av de tidigaste exemplen på familjefotografi i sorgsammanhang och gjordes antagligen pga av att det här paret mist sin son  - han som syns i bilden i mitten.

Kan inte sluta tänka på den här familjen.

Allmänheten! Dagdröm

http://www.slottsguiden.info/oppna_slott2.asp

Bollsport

Åh Nils!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20153103.ab

Mitt eget Searching for Sugar Man

Eftersom ni tydligen är svenska bloggläsare har ni sett "Searching for Sugar Man".

Ni vet hur Sixto Rodriguez inte riktigt slog stort någonstans förutom i Sydafrika?

Well, om jag vore Sixto vore Karlstad mitt Sydafrika!

För i Karlstad ska 1800 barn mellan 5 och 8 ska jobba med min bok i år. Det snurrar när jag tänker på det. 

Och jag ska få åka till Karlstad och träffa barn och lärare och pedagoger och bibliotekarier. Är så oerhört glad över detta. 

Kommer eventuellt tatuera in I love Bokbryggan i pannan. Fast det är kanske onödigt när jag ändå håller på och pratar om det hela tiden så ingen kan missa dessa starka känslor. 

Långsam förflyttning av normaltillståndet

När man först kommer till NYC verkar folks intresse kring barnens skolor så otroligt överdrivet. Men snart nog kryper det in i ens eget liv.

Vi kommer från och med imorgon ha barn på tre olika skolor i två helt olika stadsdelar. Så kan det gå. Ni fattar logistikmardrömmen.

Yippie! men allt för att ha glada nöjda barn.


Ps. Fritids, vilket genikoncept. GENI!!!! Saknar det.

Stefan Ingves två liv

Men i båda: Alterations and repairs. 

Jag vet att det låter otroligt

Men jag känner att jag minns detta. 

Vet inte om det är för att jag så många gånger själv suttit med bebis?

Men jag minns liksom att vara bebisen?

Jag minns känslan av pappas stora hand runt min bröstkorg, känslan av att inte kunna hålla mitt huvud rakt, benen som envisades med att hålla sig i krumt läge, blöjans ständiga fuktkondens mot bebishud, pappas varma andedräkt mot min fjuniga, mjuka huvudtopp. 

Jag vet exakt hur pappas fingrar kändes mot mitt helt nya knä. Lite skrovliga, doftandes av Marlboros. 

Också så mysigt att mamma också var där, och tog bilden på sina två familjemedlemmar. Vilken ny familj vi var då.

Bok 2

Vill ni liksom följa med i processen av bok?
Skickade manus (första utkast) på min nästa bok innan jul.

Fick idag första svar idag från förlaget att det är åt rätt håll. Nu ska förläggaren träffa illustratören i veckan.

Planen är utgivning i höst.

Iiiiiih.

håller på och tänker ut två helt andra böcker nu när jag lämnat denna! Men obs att det är långt ifrån över med nummer 2 bara för att jag skickat första utkast!

Vad lagar ni?

Vilka kokböcker kan ni rekommendera?

Sverige

Om man vill bli knäpp kan man kolla ordet Sverige och försöka få ihop det med uttalet.

Vems barnvakt kan jag sno

Vi har haft en underbar barnvakt som hämtat två dagar i veckan så jag kan jobba lite längre än till klockan 2,  men nu skolar hon om sig till mäklare så måste skaffa ny.

Märker hur jag nu sneglar på andras hämthjälp i skolan. Detta är tydligen ett mycket utbrett fenomen bland amerikanska föräldrar - att "sno" varandras barnvakter är en vanlig grej med bittra efterspel.

Huset där vi bor

Huset vi bor i ska säljas.
Här är det, om du är nyfiken på hur det ser ut hemma hos oss när vi inte är där.

Nytt år, nytt allt

Hej 2015, jag är lite rädd för dig.

Jag är kvar i ett mellantillstånd, dragen mellan vad som varit, vad som är och vad som ska bli.

Ska vi bo här i New York eller i Stockholm?
Om Stockholm, när flyttar vi tillbaka?
I så fall, ska vi ha kvar huset eller sälja?

Om säljer och flyttar till stan som jag helst vill, var ska vi bo?
Var blir bäst för barnen?

När kommer den jag älskar som är sjuk bli helt frisk?

Det händer så mycket i en när man flyttar utomlands. Bra och dåligt.
Materiella grejer känns långt borta. Alla saker vi har i Sverige - jag saknar väldigt få av dem. Böckerna ibland. Inte riktigt det andra mer än någon lampa och det kan jag jag ju lugnt stå ut med.

Jag saknar människor och promenader längs Djurgårdskanalen. Lövtaket i Humlegården och det första vårljuset och tjuvlyssningen på Rosendal. Vildsvinsungarna på Skansen. Barn klädda i regnkläder för självklar utevistelse oavsett väderlek.

Saknar inte: Mörkret. Lövlösheten. Allt det grå. Den kvävande samstämmigheten i svensk media. Det stora allvaret i allt.
Jag lyssnade på en podcast om Kanada för inte så länge sedan. Allt som sades om Kanada kändes som om det kunde appliceras på Sverige. Kände igen mig så i detta tex:

Ira Glass

When you meet a Canadian, do you have certain prejudices about them once you learn that they are Canadian?

David Rakoff

When I meet them here?

Ira Glass

Yeah.

David Rakoff

Yes, I worry that they're going to be really literal and take everything that I say totally seriously-- even the throwaway remarks-- and then I'm going to have to backtrack and explain myself. I worry that they're going to blow my cover.

Ira Glass

As a Canadian?

David Rakoff

As a Canadian masquerading as an urban sophisticate.

Ira Glass

How would they do that in your fantasy of this?

David Rakoff

They would suddenly say, "You're not a sophisticated New Yorker. You're just nothing but a tobogganing Canadian." And then I always feel that I have to turn in my liquor supply and my books and return home. And then, in fact, all the quips that I made all over the years turn out to actually have been made up by someone else, even though I didn't know it.

Ira Glass

So if you know that there's another Canadian in the room, do you feel like you've been outed in some way, and that you'll be seen as less than the sophisticate that you are?

David Rakoff

That? Yes.

Ira Glass

You do?

David Rakoff

Briefly. Briefly. And then, another kind of reserve kicks in. And one thinks, well, everybody's got to come from somewhere, don't they? And, in fact, it's a little bit even more vindicating because you have that whole sort of, not bad for a boy from Canada, sort of feeling.

                Ira Glass

David Rakoff, immigrant. He's lived in the United States for 15 years.

saker jag inte tog bilder på igår

Jag tog ingen bild på kön som ringlade sig nerför madison och runt in på 85:e gatan men det var en konstig kö.Jag fattade inte varför först men sen: det var bara människor som aldrig brukar köa. De såg dyra ut och ovanan att behöva vänta på något över huvud taget låg som ett elektriskt kraftfält runtom dem.

Var tvungen att rycka en fotograf i armen och fråga vad det var som pågick.
Guvernör Cuomos vaka tydligen.

En timma senare var jag i ett helt annat universum - i Stuyvesant Town, ett superkomplex bostäder byggt på 40-talet. Det ligger vid 1st ave precis norr om 14:e gatan och sträcker sig över flera kvarter. en sluten värld av 101 byggnader, 11 000 lägenheter och ca 25 000 invånare. De har sin egen park, skridskobana, basketplaner och så vidare.

en stad i staden.
Vi kommer inte flytta dit,  men det var intressant att se.

L, visst läser du här?

Såg att du väntar ett tredje barn, grattis!
Ett visst mått av "vad fan har vi gjort, vi hade det ju så bra och hann knappt med två" är helt normalt.

Men när man väl träffat denna tredje...ter sig livet utan hen så tråkigt i retrospekt.

Framtiden

Jag: Så småningom skulle jag nog ändå helst bo i en trea eller fyra på söder.

Min kompis: Är det din dagdröm?

Jag: Ja.

Min kompis: Mäh. Om du ändå dagdrömmer kan du väl ta i lite.

Nyår

Vad man än gör i Californien börjar man ofta med en hike.

På nyår, champagne - enhanced.

Tillbaka i New York

Här är det kallt och marken gungar i lager av slush.

står inför flera dilemma varav ett (det minst allvarliga) är hur man böjer dilemma i plural