Monday, January 12, 2015

Jag vet att det låter otroligt


Men jag känner att jag minns detta. 
Vet inte om det är för att jag så många gånger själv suttit med bebis?

Men jag minns liksom att vara bebisen?
Jag minns känslan av pappas stora hand runt min bröstkorg, känslan av att inte kunna hålla mitt huvud rakt, benen som envisades med att hålla sig i krumt läge, blöjans ständiga fuktkondens mot bebishud, pappas varma andedräkt mot min fjuniga, mjuka huvudtopp. 

Jag vet exakt hur pappas fingrar kändes mot mitt helt nya knä. Lite skrovliga, doftandes av Marlboros. 

Också så mysigt att mamma också var där, och tog bilden på sina två familjemedlemmar. Vilken ny familj vi var då.

1 comment:

  1. jag minns ibland babytiden, men avfärdar det som konstruerat. Men kanske man kan minnas!

    ReplyDelete