En kompis har redan läst ut hela Nina börjar skolan högt för sin 5-åring. Hennes intryck var: Den är mycket allvarligare än förra.
Först blev jag ställd. I hela mitt liv har jag velat underhålla. Att få någon att skratta/le har alltid varit viktigast för mig.
Men sedan blev jag lite glad? För kanske är det inte det överlägset viktigaste längre, att underhålla? jag hade tänkt det bara några dagar tidigare, att det var ett tag sedan någon sagt att jag var rolig, det som tidigare varit min bensin.
Och det här är nog inte året då det var rimligt att jag skulle producera en skrattfest.
hoppas i längden att resultatet blir en bättre balans. mer skratt OCH mer allvar.
No comments:
Post a Comment