när skrivandet inte lossnar brukar jag tänka lite olika saker för att förlåta mig själv
1. det undermedvetnas flitiga arbetare håller på att ordna upp och sortera materialet. det kommer lossna när de fått hålla på lite till (förstår att detta låter mycket flummigt men har mycket stor tilltro till att det funkar så).
2. att komma in i skönlitterärt skriv är lite som att bokstavligen dyka till en plats långt, långt ner inuti sig själv. det tar liksom ett tag att komma dit. Man behöver som tur är inte göra mycket mer än att sitta vid dator/block och stå ut med att det inte kommer något men man får inte ha telefonen på eller ta emot besök eller ha annat inplanerat och man måste kunna förlåta sig själv för bristande kreativitet under pågående dykning. När man dykt ett bra tag öppnar sig en hemlig grotta där man kan andas.
3. Ett bra tips är också att bara börja med en replik eller ett problem och sedan fixa början och slut retroaktivt.
Ps. Snubblade över detta utmärkta tips från en legendarisk editor (se nästa post) brukade ge sina författare:
Throughout his long career, if one of his writers was blocked, Mr. Gottlieb liked to tell him or her, “Don’t write, type!”
Ps 2. Känner mig en aning töntig som skriver allt detta om att skriva när mina böcker säkert inte förefaller särskilt komplexa eller avancerade. Det är sant. Men det är ändå svårt! Och det är också svårt att skriva enkelt. Om du inte tror mig, testa!
No comments:
Post a Comment