Var ska man bo egentligen

Här sitter Niki och vaknar långsamt medan pappa läser DN. Alla nöjda. 

När jag föddes bodde mina föräldrar på Söder. Men efter några år där flyttade vi till Vasastan och bodde precis vid Vasaparken tills jag fyllde 7 och vi flyttade till Kista. I Kista bodde jag sen i 7 år, sen flyttade vi till Lidingö. Jag gick högstadiet där men större delen av gymnasiet i stan. Sedan flyttade jag till stan också efter lite turer till bland annat Uppsala, Lund, Ohio och Georgia.

Efter det bodde jag på Östermalm (Grevgatan och Kommendörsgatan), i Fredhäll och sen tillbaka till Söder igen. Sen köpte jag genom HSB en lgh vid Roslagstull och bodde där med Anders tills vi väntade Vanja och köpte en stor fin lgh på Folkungagatan.

Sedan separerade vi och köpte varsin lgh på söder. Sen blev vi ihop igen och bodde i min lgh tills vi fick Joel. Då köpte vi radhus på Lidingö, några hundra meter ifrån mina föräldrars radhus. Sen tog vi ett halvår i London. Efter det hoppade vi tillbaka till radhuset på Lidingö och fick Niki.

Niki HATAR morgnar. Alltså HATAR dem.
hon tuggar fradga och skriker och är allmänt olycklig.
så det var väldigt bra för alla att bo så nära mina föräldrar. när vi andra stressade iväg till jobb och skola och dagis kunde vi slänga in henne hos mina föräldrar så fick hon vakna ifred där och sen gick mamma eller pappa med henne till dagis.

så hade vi det till 2013 när vi bestämde oss för att testa New York några år.
Nu har vi sålt huset på Lidingö.

De andra i min familj vill helst bo i hus söder om söder eller stanna i New York. Jag tror jag vill bo i stan, gärna på Söder där mitt liv började.

var vill ni bo?

ps. Om du har barn och har en bra relation med mor- och/eller farföräldrar vill jag verkligen slå ett slag för lösningen att bo nära dem. Det är så härligt att ha en vardag med både de som kom före en och de som kom efter.