när det inte riktigt lossnar

Tror de flesta som skriver har så här. Inget blir bra och man fattar inte varför man valt en tillvaro som är så ensam och svår. Samtidigt som man bankar sig själv i huvudet för man vet att det är ett privilegium att få chansen att välja just denna tillvaro. Så varför kommer det inget skriv? Vart tog idéerna vägen?

"Vad är det för fel på mig?" tänker man. "Varför gör jag det här?"

Det är då det är bra att ha hållit på några år. Så man vet av erfarenhet att det brukar lossna ganska snart därefter.

Jag hyr in mig på ett ställe som heter Writers Room. Så skönt att vara här också, man ser andra som sitter och svettas, som kollar Facebook och springskor.

Det är inte bara fel på mig, det är fel på oss. Vi får försöka stå ut med vår otillräcklighet tills det vänder och lossnar.